Mammas lilla gömställe

När vanligt är bra

2012-01-21T16:09:00.003+02:00

Efter allt vad vi gått igenom senaste tiden har jag lärt mej en viktig läxa.

Vanligt är bäst!

När jag tillbringat dag efter dag på sjukhuset hos mitt barn, kan jag uppskatta en hemmakväll med familjen SÅ mycket mera än jag begrep att göra innan.

Nu är det bästa som finns att tillbringa en lördag hemma med mina barn och min man. Vi bastar, äter gott och är tillsammans, ligger i sofforna framför tvn och dricker kanske ett glas vin (vi vuxna..) och jag spinner inombords.....för nu är det bra igen.
För det är igen helt vanligt, och helt vanligt är bäst i hela världen!!

16 November 2011 förändrades mitt liv för alltid

2012-01-05T21:58:00.005+02:00

16.11 2011 förändrades mitt liv för all framtid.

Vårt äldsta barn, R, var då med om en trafikolycka och skadades MYCKET allvarligt, och när jag satt på sjukhusets intensivavdelning i en vecka och inte visste hur det skulle gå för mitt barn, förändrades mitt liv för alltid.

Jag såg inte bara mitt eget barn i en situation som jag hoppas att ingen någonsin behöver uppleva med sitt barn eller sina nära, men jag såg även de andra barnen och familjerna runt omkring oss på sjukhuset och rördes starkt även av dessa människoöden.

Jag lärde mej det viktigaste jag någonsin lärt mej, ända in i benmärgen....

Aldrig mer kommer jag att ta saker för givet.
Aldrig mer kommer jag att ta människor i mitt liv för givet.
Aldrig mer i hela mitt liv kommer jag att gå hemifrån arg eller låta mina barn gå hemifrån arga...man vet aldrig om man ser dem igen.

Framför allt tänker jag aldrig mer ligga nätter vaken och grubbla på orelevanta saker som jobb/pengar/annat som inte är värt att stressas för.
Och jag kommer aldrig mera i hela mitt liv att klaga och använda energi på att vara missnöjd på löjliga saker som dåligt väder eller långa köer i butiken etc.

För det är bara världsliga saker, som min vän Karlsson på taket skulle säga.....

Min familj och mina vänner, människorna i mitt liv, är viktigare än allt annat.

Och R, nu två månader efter olyckan har han ännu en lång väg att gå på sin bättringsväg, men han kommer att bli bra, det vet jag.

Och mitt liv har förändrats för alltid, för nu har jag lärt mej att vara tacksam varje stund för varje stund jag har.....

det kunde vara så mycket värre...

Kram till er alla

P

Skit

2011-10-30T19:41:00.001+02:00

Har söndrat min dator. Förlorade samtidigt alla bilder. Skit.

Dubbelskit.

Återkommer när jag samlat mej och skaffat en ny maskin.
Just nu är jag strängt upptagen med att sparka mej själv i röven......

Hard to let go

2011-10-13T21:29:00.004+03:00

Märkte idag hur svårt jag har att släppa loss.
Satt på lagets juniormöte. Var med för att vi skulle summera det gågna året innan det var dags att ta itu med planerna inför den kommande säsongen. Och trots att jag själv valt att avgå, sprudlade jag med nya ide'er, hoppade på brainstormingen och hade svårt att hålla käften fast jag förstod att jag borde vara tyst för annars sitter jag i samma smet igen.
I den att jag inte har nån tid för min familj trots att jag hela tiden är tillsammans med dem, för att jag har hundra andra saker att ta hand om samtidigt.

Idag fick jag mej en tankeställare. Pratade med en nära vän om ett liknande beslut. Vi har ingen tid att ta igen av den tid vi förlorar av tiden med våra barn NU. Jag har ju gjort mitt beslut. Nu vill jag stå för det beslutet....

trots att jag har svårt att släppa loss.

...som med så många saker i livet...

Joggingtant

2011-10-10T21:53:00.004+03:00

Har börjat springa igen. Och det är så skönt!!!
Trots rusk och regn och oändligt mörker, känns det underbart att jogga igen efter en lång, mycket lång, paus.

Fast mitt joggingsällskap R säger att jag springer som en gammal tant....inte för att jag är långsam, för jo det är jag ännu och det vet jag, (och gammal det är jag då definitivt inte! ;)) utan för att jag envist ser till att alltid ha minst en synlig reflex på mej när vi sticker iväg på kvällsrundan.

För jag är hellre en joggande tant som syns i trafiken än en sorglig sak på lasarettet i gips.

...trots att min son tycker att det är ytterst genant att springa med någon som tycker att det är coolt att synas....

Och så är jag så jäkla stolt över mina barn...

2011-10-06T20:47:00.005+03:00

Jag berättade tidigare om att vi gjort en matrenovering.
Hela familjen. Jättefint.

Idag fattade jag att buskapet gått hem.
R åkte till butiken för att köpa ägg.
Han kom hem med ett äggpaket där det stod att äggen var av höns som fått en special föda och fått gå fria.
När jag frågade R varför han valt just dessa ägg var svaret: för att det står på paketet att domhär äggen är från nyfikna hönor som fått vara fria och fått undersöka sin miljö och domhär äggen är kläckta av glada hönor! ( på paketet står det att äggen kommer från ägg av hönor som går fria och får undersöka sin miljö <3 )

Jag frågade ungen varför vi vill köpa ägg av lyckiga nyfikna hönor?
Nå för om man är nyfiken och lycklig så kläcker man lyckiga och goda ägg!!

Jag är så glad. Mitt budskap har gått fram!

I alla fall på någon mån.....

Just det.........

Man per telefon

2011-10-04T20:30:00.011+03:00

K är på arbetsresa. Som vanligt. Fast denna gången är det inte vanligt utan annorlunda. Väldigt annorlunda.

Under alla år han jobbat med sitt nuvarande jobb, och det är många år, så har han alltid rest mycket. För det hör jobbet till.

Vi har vant oss. Förr reste han med bandet, nu reser han med jobbet. Han har alltid rest och vi lever med det. Vi klarar oss riktigt bra med den saken och inget konstigt med det.

Men nu har det varit jättekonstigt. Han har varit en och en halv vecka i Harare i Zimbabwe. Och vi kan inte nå varandra...

Ringer man honom, surrar det i telefonen och man blir frånkopplad. Ringer han till oss hör han oss, men vi hör ungefär ett halvt ord av vart femte ord han säger. Det är som att tala med nån på månen!?

Suck......nu vet jag varför jag klarar av att han är borta så mycket. För att vi pratar med varann alla dagar och många gånger per dag om det behövs. För att vi som föräldrar har kunnat ha ett familjemöte varje kväll, trots att jag suttit i Finland , och han suttit i Kina, Indien, Ryssland,Förenade Arabemiraterna,Sydafrika, Canada, Algeriet, Turkiet, Israel osv. Vi har alltid kunnat prata om familjens angelägenheter tillsammans.
Och nu går det inte. Och det är skit tråkigt.....Nej, det är inte skit tråkigt, det är ledsamt.

Jag är van att ha honom nära, trots att han är långt borta, nu är det som om han var på månen.......det är lite för långt borta.....

När han åkte var det sommar och ljust och varmt och vi satt i trädgården och grillade fläsk och drack rött vin. Nu är det mörkt och vått och snart är det kallt också och den enda elden man tänder är i lyktorna på framtrappan....
Ruskigt...

Men skitsamma.....Härligt att han kommer hem snart och då ska jag tända alla lyktor på runt hela stugan ...och kanske bjuda på lite rödvin ;) <3

Nytt liv

2011-09-22T22:01:00.004+03:00

Jag är så förbannat nöjd. Jag fattar det nu när nätterna är hela och meilskräcken lagt sej.
Mitt liv är mina händer igen!
Jag har sagt upp mej som Juniorchef och lagchef i laget. Nu är jag färdig med detta, och med ett gott samvete ger jag jobbet vidare, för NU är sakerna i en situation som jag är nöjd med, NU kan jag med stolthet ge ärendet vidare och säga " Jobbet är gjort, för det nu framåt med samma stolthet som jag har gjort!"
Även om det är som jag sade till Svensken, med största vemod
...en tomhet som jag inte kan beskriva. Men vemoden är INTE för att något blivit ogjort..
NEJ...för gjort allt, det har vi definitivt gjort.....det är bara sorgligt att se att min tid i detta är förbi.
Fast samtidigt är jag urglad för att igen ha lediga kvällar. Superlyx som inte existerat i mitt liv på fyra år <3

Over and out.
P

Etapper i livet

2011-09-20T18:58:00.002+03:00

En ny etapp är nådd.
R blev konfirmerad. Det känns jättebra nu. Han valde att gå skriftskolan, han valde att bli konfirmerad, och nu är det gjort.

För mej sjunker lättnaden in. Hela sommaren har varit en resa mot ett mål. Spelsäsongen mot finalen. Rs skriftskola mot konfirmationen och festen.
Nu är allt detta överstökat och jag har en stor känsla av frid som sakta sänker sej över mej. Nu har jag tid att ta det lugnt en stund.
Fast den största friden kommer från ett beslut jag gjorde förra veckan. Ett beslut som jag känner att ger mej mera tid att vara mamma, hemma, jag. Men mer om det senare.

Just nu sitter jag bara och njuter av ett hem fyllt med skribarosor och en urnöjd tonåring. Och nöjd tonåring = nöjd mamma.
För nu har jag beslutat att stanna upp och känna efter hur det känns att vara en nöjd mamma. För det är vad jag är. Jättenöjd mamma <3

VI HAR VUNNIT FM-BRONS!!

2011-09-11T13:21:00.004+03:00

Igår vann vi brons i Finlandsmästerskapen i Seinäjoki.

Mitt fina lag.

Nu är jag helt tömd på energi, samtidigt som jag är urlycklig och vansinnigt stolt över alla mina fina ungdomar.

Nu ska jag sova......

En sån dag

2011-09-07T22:08:00.005+03:00

Och jag märker att jag igen glömt att jag har en kamera....sorry!
Ska bättra mej. Men inte idag.

Nej för idag var en SÅNDÄR dag.
En dag då timmarna inte riktigt räcker till-dag.

K är i Israel. Jag kör alltså hemmaracet ensam. Inga problem med så stora barn som mina....
eller iallafall inte så stora problem :)

Har varulvsturen på jobbet. Ska vara där 6.15, alltså vaknar jag 4.45. Omänskligt. Enda orsaken till att stiga upp så tidigt är ifall man skall till flygfältet eller till sjukhuset för att föda....tyvärr stämmer ingetdera av dessa på mina väckningar denna vecka.
Dagen på jobbet går långsamt och i ett trött-dus. När jag äntligen får köra hemåt åker jag och handlar, gör sen mat till hungriga tonåringar, läser och löser ganska många meil, viker 30 st nytvättade spelskjortor och kryper sen ner i säng med orden " Den som väcker mej innan en timme har gått får lida stort!"...och så försöker jag sova.
Hör hur min telefon ringer. Diplomatiska (och fiffiga) O tar telefonen, ser att det är moster och svarar. Han sköter ärendet galant utan att väcka mej. Jag suckar djupt av lättnad och försöker sova igen. Hundsömn. Hör hela tiden med andra örat vad som sker i nedre våningen mellan två kivande tonåringar, redo att ingripa ifall skador på barn eller möblemang är att vänta.
Efter en halv timmes "vila" åker jag för att hämta barnens kusin M från Pyttisbussen. Hon ska vara med på träningarna.
Sen hämtar jag pojkarna plus grannens pojke och kör dem till träningarna.
Fixar med lite greijer vid plan, åker sen iväg för att hitta vita spelstrumpor..vilket visar sej vara lättare sagt än gjort om man vägrar att stoltsera med tillverkarens namn tryckt i stort på strumpan (och är dom inte våra sponsorer ser jag ingen orsak till att spelarna ska bära deras reklam).
Hittar strumporna. Åker tillbaka till plan. Plockar upp regnvåta och svettiga ungdomar, kör snabbt hem för att M ska hinna duscha och äta innan jag med racerfart kör henne till sista bussen mot Kotka. Sen hem igen. Mat. Bastu.
Och efter bastun tänker jag unna mej ett glas rött vin........
trots att det är mitt i veckan och trots att jag har tidig väckning imoron.
för idag var det en sån dag.
En dag som bara måste avslutas i badrock på soffan med fötterna på soffbordet och ett glas rödvin i handen. Skulle jag ha en extratimme på dygnet så skulle jag ta två:))
Jep.

Nu är det inte långt kvar

2011-09-06T22:36:00.003+03:00

Nedräkningen har börjat...
En av många.

Hahahaha

2011-08-31T22:14:00.003+03:00

I årets finska BB deltar en snubbe som det görs reklam om att han är Finlands Mästare i Amerikansk Fotboll.
Jep...det är han. Han har vunnit FM i Butchers. Och fint gjorde han det också. All glädje till honom men....
vilken karl dom hittat.........
en linjekarl på 200 cm och lika många kilon (tror jag).

OJ SUCK OCH FÖRBENADE ÖDE att detta fortfarande är stereotypen för en jenkkifudis spelare i detta förbaskade land?!

Att endast en bråkdel av spelarna i ett amerikanskt fotbollslag är byggda som skåp, är något som få vet, och sen späder man på med dessa stereotyper. Tack som fan säger jag bara.
De flesta jenkkifudis spelarna jag känner är smala, snabba, skit duktiga atleter, som varje gång får möta ett höjt ögonbryn då de berättar vad de tävlar i.

Vad????? Kan du vara jenkkufudis spelare???? Du väger ju inte ens NÄRA hundra kilo???

Stön...............

H. Mamma till två QBn, alltså två spelare som är smala och snabba.....men ändå förbannat duktiga och stolta jenkkifudisspelare.

Klarhet

2011-08-25T18:14:00.006+03:00

Det är konstigt hur saker sker i ens liv i intervaller.
Jag lever just nu i en period då det känns som om bubblan spruckit, i positiv bemärkelse.
När dendär bubblan av "vanligt" blivit spräckt av en rebell med vass kniv. Och dendär rebellen som viftar villt med kniven är jag.
En vecka av mod. Jag personligen, och vi, min underbara familj, har gjort beslut som kommer att påverka både vår vardag och våra liv.
Och det är inte ett beslut. Nej,när ett var gjort var det lätt gjort att ett andra och ett tredje beslut gjordes.

Är det inte konstigt att stora beslut och förändringar i ens liv alla händer i närheten av varandra? I mitt liv har det gått så....intervaller med stilla flytande liv, påföljt av ett hejdundrande händande på alla nivåer på en gång, och sen en period av stilla flytande liv igen. Ingen jämn sjögång här inte....

Och våra nygjorda beslut..
Det är inte STORA beslut som att flytta utomlands, nej.
Men det är viktiga beslut.

Och vi har gjort några viktiga och tunga beslut. Och jag har gjort ett viktigt och mycket tungt beslut.

Men beslutens beslutsamhet föder styrka.
Nu känner jag mej stark och förväntansfylld.

Mera senare,för nu vill jag inte spräcka den bubblan som föddes av den nyss spräckta bubblan!

För plötsligt finns det en klarhet i all kaos. En klarhet som jag äntligen ser...efter att ha gjort mina beslut.

:))

Och så blev jag sjuk

2011-08-19T18:50:00.004+03:00

Rätt åt mej.
Efter mitt sura inlägg om feiksjuka människor vaknade jag med snuva.
Eländig skitsnuva.

Eftersom en tredjedel av personalen på jobbet är borta pga sjukledigt, släpade jag mej dit och körde veckan ut. Jag har ju inte feber, jag är bara snuvig, tänkte jag.

Så stötte jag på nya kollegan Svensken, han jag har ganska mycket gemensamt med.

Och fick mej en ordentlig uppläxning. Och ja..han hade rätt.

Man blir fanimej inte frisk av att jobba halvsjuk, man blir bara sjukare.

Grattis.
Jag är en tönt. Jag vet det. Och det behövdes en egen Svensk till att berätta det för mej. I Sverige stannar man hemma när man blir sjuk. Genast. I Finland kämpar man på tills man trillar. Bokstavligen. Och hur dumt är inte det?!

Fast nu är det veckoslut och jag har tid att sova flunssan av mej så att jag är i skick att jobba på måndagen.

Fast det är det vi kallar Sisu på finska...vad kallas det på svenska?

;)

Hur är folk funtade egentligen?

2011-08-17T19:51:00.005+03:00

Det finns en sak som jag hatar stort.
Okej det finns många saker jag hatar stort som rasism, krig, orättvisor, idioter i trafiken, mygg osv.
Men det finns en speciell sak som jag retar mej på så att jag tidvis ser rött.

Människor som meddelar att de är sjuka och därför inte kan vara med om A, B eller C som man kommit överens om, men sen nog stolt skyltar på sina bloggar och Facebook-sidor om att de tvättat fönster, varit på kalas hos folk eller besökt långväga släktingar samtidigt.

Va!?
Tror dessa människor att folk runt omkring dem är idioter eller?
Tror de att vi inte läser deras bloggar och sidor om de engång bett oss göra det?

Morr...dubbelmorr......

Jag hatar inte sjuka människor, nej, jag kan för sjutton vakna med feber själv imorgon och inte kunna göra det jag lovat göra. Men jag hatar falska människor, det gör jag helt och heligt.

...och nu ska jag dricka en kopp te och lugna ner mej.... :))

kram P

Mammaledig

2011-08-07T14:15:00.007+03:00

Jag är ensam hemma. Jättekonstigt. Jag är aldrig ensam hemma!
R är på skribaläger och K och O är i Kuopio, och jag är helt för mej själv!
Vilken lycka!!
Började morgonen med att städa vardagsrummet och sen gå ut och jogga. Vad konstigt det var att komma hem och upptäcka att vardagsrummet fortfarande var städigt!?

Nu tänker jag kasta mej på soffan och njuta av att få kanalhoppa på tvn bäst jag vill, med nybakt räkpaj och en kall öl i handen. Och sen ska jag basta. Ensam, länge och väl. Med vilket skitprogram som helst på basturadion utan att nån klagar på mitt kanalval.

Oj vad jag gillar att vara mammaledig!

Fast sen ska jag nog ringa R till lägret och berätta att jag saknar honom och laga något riktigt gott till K och O tills dom kommer hem i kväll. Och sen ska jag pussa dem länge och väl och tycka att det är lycka att inte vara ensam hemma längre...

Semestern är slut

2011-07-31T18:17:00.003+03:00

Imorgon börjar jag jobba igen efter semestern. Och det tycker jag att är roligt.

Och jag är inte galen. Nep. Jag är bara en människa som firat ett sommarlov som varit väldigt bra. Så bra att jag är färdig att börja jobba igen :)

Jag har varit till Dubai med min man på tumis. Ja han var på arbete där, men jag vågade mej ut på egna äventyr på dagarna och är urlycklig över att ha fått uppleva denna underbara stad. För att inte tala om att det faktiskt är trevligt att efter att i 15 år varit föräldrar nångång få vara på tumis.... ;)

Jag har varit mycket hos min älskade svärmor och släkt i Pyttis. Ett ställe där min själ vilar och jag alltid känner mej hemma <3 Denna sommar har även underbara svärmor i en vecka välkomnat min söta mamma i sitt hem,som njöt lika mycket av gästfriheten, hjärtligheten och värmen hos mina ingifta släktingar som jag. <3

Sen har jag rest med laget. Suck, tänkte jag när jag i våras fick spel- och turnerings shemat framför mej. Inga lediga helger. Dubbelsuck. Speciellt fick jag magsår över långresorna. Uleåborg, Kuopio, Jyväskylä, Seinäjoki......trippelsuck.
Men så kom resorna (ja eller hälften av dem vid det här laget) och så slutade jag sucka. Jag tog tag i saken och samlade hopen och så åkte vi. Och vi har haft det så förbannat roligt!! Mina lag ( tre stycken vid dethär skedet) är en hop underbara, galna, ärliga, motiverade och jättetrevliga ungdomar som jag JÄTTEGÄRNA umgås med.
Ungdomar som trivs med varandra och sin sport, öppna, fina pojkar (och en flicka) som är härliga att vara med.........vad fan klagade jag över? Alla människor borde få en gång i livet möjlighet att komma riktigt nära ett gäng med tonåringar. Bara för att minnas livsglädjen och spontaniteten som funnits i oss alla nångång....när vi var unga...

Nu är sommarlovet över. Och jag upplever det som en bra sak.
Varför? Jo för att jag hade ett fint sommarlov! Jag är glad och utvilad och ser fram emot att gå på jobb och träffa mina kolleger igen och ta itu med nya utmaningar. Precis som det ska vara när man varit sex veckor ledig!

Toköversättningarna fortsätter....

2011-07-31T10:23:00.002+03:00

Tänk att det finns människor som faktiskt tror att man kan använda Googletranslator till officiella meddelanden?!

Scary shit (fast dendär rockskärande bearbetningen är jag lite nyfiken på :)))

Matremont

2011-07-29T17:08:00.016+03:00

Med två unga män som idrottar väldigt mycket samtidigt som de växer så det knakar, har mitt intresse för näring, mat, kost väckts. Om man tränar som de, flera gånger i veckan, behövs det rätt kost för att kroppen ska orka, hålla och framför allt växa på ett sunt sätt.
Jag har denna vinter och vår varit på flera jättebra föreläsningar om kost, och med färska minnen av pappas hemska sjukdom som man faktist spekulerar om att i vissa fall kan orsakas av "fel" kost, har jag medvetet försökt suga åt mej så mycket jag kan om kost och rätt kosthållning.

En av föreläsarna (på Solvalla Brainwashcamp som R kallar det) sade en mening som etsat sej i mitt huvud: "Man bygger inte ett starkt och stadigt hus med dåligt virke"

Enligt detta lever vi numera. Inga hel eller halvfabrikat i vårt hushåll om det går att undvikas, så lite E-koder som möjligt. Närproducerade produkter så långt det går och framför allt rena fina ingredienser till all mat vi gör...och maten gör vi själva.
Med massor med goda grönsaker, bär och frukter. Jag har denna sommar blivit en baddare på att göra Greensmoothies, dvs smoothies gjorda på färska bär, frukter, sallader och frön. Urgott! Vi är inte vegetarianer utan äter gott om kött, fisk och fågel. Vi har även övergått till att använda färska kryddor och oraffinerat havssalt som innehåller alla fina mineraler som tagits bort ur det renade saltet. Till och med K har motsträvligt måstat medge att det finns en logik i att välja ekologiskt odlade grönsaker/frukter som i godan ro fått växa och hinna producera alla viktiga vitaminer istället för att med konstgödsel blivit tvingad till en snabb uppväxt för att snabbast möjligast se färdigt ut. (K är lite allergisk för allt som är ekologiskt så ni kan tänka att detta varit en kamp hos oss ;)))
Vi väljer bra kolhydrater och använder inte alls socker. K gick tom så långt att han köpte oss en köttkvarn. Har vi tid så mal vi vårt kött själva :)
(vi har släktingar som har ett bolag som producerar hundmat och dessa nämnde en gång att de har svårt att få levererat hundmatskött ( slaktrester) under grillkorvstiden för att korvfabrikanterna köper då upp allt de får tag på......)
Vi använder heller inga lättprodukter som oftast bara är fyllda med konstgjord skit, utan använder riktig grädde och smör.
Har jag gått ner i vikt? Ja det har jag, men det är inte det som är poängen utan hur vi mår.
Vi har aldrig ätit så gott som denna sommar, och vi mår alla jättebra!

Men nu när sommarlovet närmar sej sitt slut fick jag plötsligt en ny angst. Inte angsten över att börja jobba igen, nej, för jag gillar faktiskt mitt jobb...men angsten över att igen återgå till att äta skolmat. Mat som jag inte själv kan bestämma över (inte heller mina barn förresten....samma skolmat från samma massproducent äter vi alla som äter skolmat). Mat som är allt annat än utan tillsattsämnen och ekologiskt odlat. Mat som enbart har en funktion som fyllnad i magen, inte näring för kropp och själ. Helt motsattsen till allt jag lärt mej och min familj och våra kroppar denna vår/sommar.

Suck....så här sitter jag med mitt nya dilemma. Att äta eller inte äta.
Får försöka hitta en utväg till detta för mitt nya matliv, det vill jag inte lägga av med.

Souvenirer

2011-07-29T15:45:00.003+03:00

Efter en USA spelning satt vi på flygplatsen i Chicago och hade några dollar kvar som vi tänkte använda bort. Gick till souvenirbutiken och köpte två magneter. Jag är inte den som fyller bokhyllan med souvenirer från semestermål, hellre köper jag ett bruksföremål att ha som minne (tex julgransstjärna från Harrods, Halloween kakformar från Green Bay osv).
Dessa två magneter var dock startskottet till en ny reseminnestrend hos oss. Nu köper vi alltid en kylskåpsmagnet på våra resor.
Snart får vi köpa större kylskåp dock........

Dubai

2011-07-07T16:14:00.011+03:00

Jag har börjat min semester. Med en vecka i Dubai. Rekommenderas varmt. Mycket varmt (genomsnittligt + 45C i skuggan).........

Ja med undantag av osannolika Ski Dubai i Mall of the Emerites där det var -2 Cn och urlyckliga araber satt och klappade ihop högar av snö :))

Stor och liten

2011-06-25T19:09:00.003+03:00

Vi firade midsommar hos släktingarna i Pyttis.
De hade en ny katt. Findus Gröna Ärter heter han.
Jag var lätt orolig. Hur skulle detta gå? Carlo är kung på täppan här hemma och slåss vant med allt kattfolk han träffar. Han hatar katter, kan faktiskt inte tåla katter.

Nå, vi tog katten vid morrhåren och introducerade försiktigt herrarna för varandra.
Lillkatten var urnyfiken, stora katten (som var kopplad för att jag snabbt skulle kunna rycka undan honom ifall han beslöt sej för att ge stryk åt lillisen), var livrädd och ganska sur på nykomlingen. Han kom nog ganska levande ihåg att han själv som liten katt tagit stryk på samma backe av en annan röd katt.

Efter några timmars taktist bekantande av varandra (mao lillisen kryper försiktig fram till storisen och efter diverse morr och fräs får de snusa på varan) Stora katten är helt förundrad. Vad sjutton är detta för en typ? Liten och nyfiken och jättemodig? Och han har aldrig förr sett en kattunge.....

Efter ett tag släpps stora katten loss ur kopplet.

Och sen bar det av. Stora katten före och lilla katten efter. De vandrade iväg längs åkerkanten och gick ut på äventyr.
Lillakatten fylld av beundran över allt stora katten gjorde. Snusade stora katten på ngt, var det säkert att skuggan lillkatten snusade på samma sak. Buffade stora katten på ngt var det garanterat säkert att stunden senare buffade lillkatten på samma ställe.
För det är så man lär sej nya saker.......att ta efter hur de stora gör.
Och denna johannihelg har Carlo blivit katten som vet allt, och lillkatten skuggan som följer efter honom. Kusinen från landet.

Säng i tamburen

2011-06-11T20:32:00.003+03:00

I mitt nästa hem, detdär större huset, ska jag ha en säng i tamburen!
Jep. Alldeles säkert. För sådana dagar som idag. Det är då jag behöver en säng i tamburen.
Åkte hemifrån 7 i morse för att mina E och D juniorer(O och R spelar i E&D samt D lagen)hade turnering i Vanda. Hela dagen gick åt på Dickursbys idrottsplaner. Det var svettigt värre, ca 30 grader varmt, och denna svett kombinerat med det svarta gummifnösket som konstgräsplaner är överösta av för att motverka halka, blev ju en prima svärtareffekt på oss som rusade omkring på planen.
Svett, solkräm, gummifnöske (som förövrigt är gamla bildäck som fått ett nytt liv som svarta gummipärlor på idrottsplaner) och alla ser ut som om de fått arme'ns camouflagemålning i ansiktet.
Så såg jag ut idag. Och eftersom det inte är nog med en heldag amerikansk fotboll, så avrundade vi dagen med att åka till Velodromen och heija på vuxenlaget ännu på kvällen. Rakt från Vandaturneringen förståss. Skitiga och glada....och fan så trötta.
Så när vi kom hem insåg jag att jag var svartare än natten av allt skit, svett och gummifnöske, men hade inte hemskt mycket lust eller ork att släpa mej en våning upp till duschen, eller ännu värren en halv våning vidare till loftet och sängen....så därför har jag just beslutat att när vi börjar titta på alternativ till nästa hus, det lite större huset, så är kriterie nr 1 att hallen är så stor att den rymmer en säng.
En säng med svarta lakan för skitiga fotismorsor/juniorchefer som inte riktigt orkar släpa sej till duschen riktigt genast när dom kommit hem......

Sommarenergi

2011-06-05T16:47:00.003+03:00

Det är fyra månader sen vi fick flytta hem igen. I fyra månader har vårt hem varit halvfärdigt. Imorse tänkte jag falla huvudstupa ned för trappan då jag kom ner med katten i famnen och nästan snavade på flyttlådorna som stod uppstaplade i trappan.
Nu fick det räcka!
Laddade med en kanna starkt kaffe och kavlade ärmarna, nu skulle det äntligen bli hem av vår stuga igen.
Har idag tömt sju flyttlådor som varit uppradade i trappan och under trappan. Har fyllt hyllor och kånkat saker till förrådet. Har svurit, svettats och bitit tand.
Karlarna i huset har fixat med moppen och cykeln. Karlagöra. Helt ok för min del för nu har dom varit borta från mina fötter.
Katten och hunden har tassat av och an och njutit av sommaren och öppna dörrars dagar...och väldoftande grillmat med små smakbitar till söta små ludigheter ;)
Nu börjar vardagsrummet så småningom se ut som ett vardagsrum. Har tom spikat upp fyra tavlor. Har ännu gardinerna i maskinen, men när jag strykit och hängt dem är jag ganska klar...och jättenöjd.

Tills jag inser att köket ser för jävligt ut...men det får jag ta itu med en annan dag. Ikväll ska jag sitta i mitt "nya" vardagsrum och tycka att jag har ett fint hus. För det är jag värd!

Toköversättningar

2011-05-30T20:24:00.008+03:00

Jag är smått begaistrad av galna översättningar. Det är intressant att i denna dag med snabba kontakter överallt med mobil och internet, så skiter folk totalt i att kolla med sakkunniga när dom ska trycka upp ngt på ett främmande språk!?
"Vaddå översättare? Jag använder Google-translatorn...den funkar PRECIS lika bra!"
Jep...det ser vi.

Min favorit är ett nudelpaket där det stod i den finska översättningen att man skulle
"Keittä kattila ja vesi. Heittää vesi yli lieden. Nuudelit valmis kolme minuuttia." Denhär var så prima att jag sparade paketet i flera år bara för att ha något att skratta åt.
Förra vintern fick min mamma en fågelautomat av sin väninna.
Hmm....en automat det kommer fåglar ur?
Näp...det var en fågelmatningsautomat. Och värre blev det när man började läsa hur det var meningen att man skulle använda den. Här ser vi hur det går när man inte behöver översättare eller folk med nån som helst språkkunskap.... :))))

Carlo

2011-05-29T12:51:00.002+03:00

Och den som nu får vänja sej vid att HELA tiden bli fotad är förståss Carlo.
Men mammas lilla gulle är van vid det. Annat är det med tonåringarna som gallskriker och rusar och gömmer sej så fort jag närmar mej dem med min nya leksak.

Jag har äntligen en kamera!

2011-05-29T12:46:00.002+03:00

Mina underbara juniorer och deras föräldrar gav mej ett presentkort till Stora Varuhuset i stan. Så nu har jag köpt mej en kamera <3
Nu ska jag bara lära mej att använda den ;)

Kamera!

2011-03-01T21:45:00.002+02:00

Jag behöver en kamera.
Jag behöver en kamera NU!

Det är fan så tråkigt att villa skriva blog med vackra bilder och INTE HA EN JÄKLA KAMERA?!

...suck........

.....dubbelsuck........

När jag skriver är hälften av inläggen något som fötts av bilderna jag postat.
Bilderna berättar en del av historien, jag berättar andra delen.

Det finns så mycket ord i mej, men det känns som om dessa ord skulle behöva bilder för att komplementera sej. Som en efterrätt till en trerätters måltid. Utan efterrätt blir det bara en halv måltid. Utan bilder blir det bara en halv blogg......

Kaveria ei jätetä

2011-02-19T16:45:00.003+02:00

Dagen efter att min pappa gick bort flyttade vi. Kaos-timing är det snällaste jag kan säga om den tiden. Minns knappt att vi flyttade. Men vi flyttade.

Det är en tid av mitt liv som var mest prövande, men som samtidigt nog lärt mej mest.

När vi fick veta om grundrenoveringen och att vi måste flytta ut till fem veckor, kom vi överens om att vi skulle flytta till min syster som bor på samma ö som vi, och hon skulle flytta hem till våra föräldrar för denna tid. Jättebra. Allt var ordnat.

Sen kom pappas sjukdom, och nära flytten det hemska beskedet om att sjukdomen inte gick att vinna. Här var det verkligen inte läge för några flyttar till syrran och diverse inneboende hos mina föräldrar.

Panik!

Fiskade, frågade, frågade och fiskade. Allt var jättedyrt och jättesvårt.

Som sista utväg satte jag ett meddelande på jenkkifudislagets interna nätsida "PANIK! Vi behöver ett hem!"
Vid dethär laget sov jag inte längre........

Genast samma dag fick jag ett sms av ordföranden i föreningen. Han sa "Lugn, andas. Vi tar hand om dethär. Det ordnar sej. Jag lovar!"

När jag fick detta meddelande satte jag mej ner och grät. Allt skjölde över mej. Sjukdomen, bostadslösheten, hopplösheten, svartheten, allt. Och så kom nån och sa att sitt stilla och andas, vi tar hand om detta. Vi bryr oss om.

Och det gjorde dom. Tack vare mina underbara kolleger i laget fick vi till en spottstyver hyra en möblerad, jättefin, bostad, på ett underbart område, och en sten, en mycket tung sådan, var lyft från mitt hjärta.

Finska ordspråket "Kaveria ei jätetä!" (man lämnar inte sin vän i knipa) bevisades vara sant.

Kaveria ei jätetty.

Nu sover jag igen.....och riktigt bra. För jag vet att om jag behöver hjälp så är det bara att säga till. Det finns dom som bryr sej.

Underbara underliga vardag

2011-01-18T21:59:00.002+02:00

"Every cloud has its silver lining" stod det på en affisch jag hade på väggen när jag var tonåring.
Jag lever det nu. När molnen fortfarande skymmer min tillvaro, främst saknaden av pappa och ett sakta försök på ett liv utan honom, men samtidigt kan jag se silverkanten på molnen....stunderna jag har med mina barn och min familj. När den vanliga vardagen börjar smyga sej in och jag njuter av att allt bara "är vanligt".

Fast så vanligt är det ju inte. Vi har temporärt flyttat.
Ur vägen för en större grundrenovering av vår stuga, nu bor vi i en höghuslägenhet nära Stora Köpcentrumet. Vi har bott här en vecka. Jag trivs, barnen trivs, K trivs, Katten hatar det och vill flytta till mommo........

Rakas Krisse

2011-01-14T21:59:00.002+02:00

Olen yrittänyt postata sivuillasi. Ei onnaa.

Olen valtavan kovasti pahoillani. Samassa veneessä ollaan. Ikävä kyllä....

Haleja P

Svart men vitt

2011-01-12T20:08:00.002+02:00

Har precis gått igenom det absolut värsta tiden i mitt liv.

Min pappa blev sjuk. Mycket allvarligt sjuk.
In i det sista hoppades både han och vi att han skulle vinna kampen,att underverk faktiskt kunde ske, men förra veckan tog det slut. Han förlorade sin fantastiskt envisa och hårda kamp mot en av de värsta fiender jag vet, cancern.
Vi var med honom in i det sista, mamma, lillasyster och jag.
Han var en kämpe, och jag är så stolt över honom. Samtidigt unnar jag honom vilan, men saknar honom djupt.
Nu känns det bara tomt. Så fruktansvärt tomt. Och jättesvart.

Men samtidigt ser jag en skymt av vitt....

För att få förståelse för att jag vara ledsen, trött och nedlåten, berättade jag för vänner och kolleger vad som höll på att ske. Och en fantastisk omfamning av förståelse och värme mötte mej. Jag var inte ensam i min sorg, det fanns folk som bar mej genom den. Med vackra ord, omtänksamma små saker de gjorde för mej, med en varm kram och framförallt, en tröstande axel när jag behövde luta mej mot nån en stund.
Evigt och evigt tacksam över att ha dessa människor i mitt liv förstår jag nu att livet fortsätter....
Hoppeligen ljusare än vad det har varit senaste tiderna...

"One night a man had a dream. He dreamed he was
walking along the beach with the Lord.
Across the sky flashed scenes from his life.
For each scene he noticed two sets
of footprints in the sand; one belonged to him,
and the other to the Lord

When the last scene of his life flashed before him, he
looked back at the footprints in the sand.
He noticed that many times along the path of his
life there was only one set of footprints.
He also noticed that it happened at the
very lowest and saddest times in his life.

This really bothered him and he questioned
the Lord about it.
"Lord, you said that once I decided to follow you,
you'd walk with me all the way.
But I have noticed that during the most
troublesome times in my life, there is only
one set of footprints. I don't understand why
when I needed you most you would leave me."

The Lord replied, "My precious, precious child,
I love you and would never leave you.
when you see only one set of footprints,
it was then that I carried you."

Tack

2010-12-23T23:51:00.003+02:00

Fick igår en blomma av Tove.
Den är underbar. Jag älskar den, den är så vacker hos oss.
Men mest av allt rörde mej orden som hon sa när hon gav mej blomman.

"Den här är till dej för att du är du!"
Det kom rakt från hjärtat och är säkert en av det vackraste saker nån sagt åt mej på länge.
Jag går igenom en fruktansvärt jobbig tid i mitt liv just nu, och Toves ord nådde mej ända in i hjärtats botten.

Jag blir varm ända in i själen när jag sitter i soffan och tittar på blomman. Och minns orden.

Jag hade inga ord då, men jag har dem nu...alla tusen eller båda två: Tusen Tack!

kram P

Återblick..återuppväckelse?

2010-11-04T21:17:00.005+02:00

Blickar tillbaka i bloggen och gillar vad jag ser...samtidigt som jag saknar viljan/tiden/förmågan att skriva.
Inser att bloggen är en underbar dagbok över mitt liv över en period, och tillika inser jag att jag går miste om något i framtiden genom att inte sätta ner mitt liv i ord mera.

Så många saker jag läst om idag i bloggen hade jag nog inte minnats utan bilderna och orden jag sett idag.

Många minnen är fina, och det vore synd att inte ge dem alla en chans att finnas kvar.....

jag återkommer alltså.....

kramar P

ps Bilden är från vår sommarvisit hos våra kära vänner Leena, Matti och Martin i Hiittis. Ett sommarparadis värt sitt rykte <3.

Höst

2010-08-21T20:41:00.003+03:00

Jag älskar hösten! Vinter är ide, våren är väntan, sommar är brådska, höst är bäst! På hösten har jag fått alla pusselbitarna ihop. Det är då det händer mest, men det är också då jag njuter mest av att bara vara. Hösten är också tiden för planeringen inför det kommande året. Tiden då jag börjar med en ny kull i förskolan. Tiden då jag planerar inför kommande säsongen inom amerikanska fotbollen. Hösten är då vi avgör vad vuxenlaget lyckas med inom sin serie i jefun.

Jag älskar hösten!

Jag älskar även att det äntligen blir mörkt om kvällarna. Att jag kan sitta med min kopp te eller glas rödvin på terassen och se skymningen falla och känna havsluften rulla in.

Igår kväll satt jag på vår bakterass och hörde hur U2 spelningen från stadion rullade över havet och hördes jättebra hos oss.

Det var bara kvällskymningen, jag, ett glas rödvin, igelkottarna och Bono, och livet var underbart!

Familjen Kottarna

2010-08-02T21:03:00.005+03:00

Vi har tre nya familjemedlemmar. De heter Pigge, Pigulina och Ben Roetlishberger. De är igelkottar. Varje kväll efter klockan åtta kommer de tassande genom trädgården. Vi tror att dom bor under Piccolo, barnens optimistjolle som ligger uppochnedvänd under björken.
Tripp, trapp, trull kommer de vankande till stället under terassen där jag denna heta sommar haft en vattenskål till flämtande katten och hunden. Numera även igelkottar. Matar dem med en handfull torrfoder för katter och de myser och ler tacksamt till mej varje kväll. Tycker jag.
I förrgår frågade grannen försiktig vad det är vi sysslar med när vi i skymningen låg med rumporna i vädret, K och jag, på terassen och glodde ner i pionrabatten. Vi bongar igelkottar!....förståss.

Så nu har vi mera än bara ovala bollar i trädgården, vi har även ovala husdjur!

Carlo

2010-06-17T17:12:00.003+03:00

Carlo är en stilmedveten ung katt. Han har egna lakan i R's säng.
Egentligen så tror nog Carlo att Marimekkos Kivi-lakan är designade efter honom. Vi låter honom tro det och han är jättenöjd.

Mina måsungar

2010-06-17T17:06:00.004+03:00

De sötaste måsungarna i världen! Casper och Jesper och Jonathan <3
Första bilden är av Casper förra veckan när han precis "hamnat" ner från taket. Andra bilden är Jesper och Jonatan idag, en vecka senare.

och precis när jag sagt så...

2010-06-14T22:59:00.003+03:00

så blev jag förälskad i tre måsar! Närmare sagt tre måsungar som numera bor på mitt dagis gård.

Historien började förra veckan. Varje år häckar ett måspar på skolans tak. Alltid.
Inga problem. Vi hålls på gården och de hålls på taket. Fine. Alla är nöjda.

I år hade vi ( jag och måsparet alltså), inte räknat med en överhysterisk fågelfobiker i personalen, som tyckte att måsarna "var farliga när dom skyddade sina ungar"......och därmed kommenderade skolvaktmästaren att klättra upp på taket för att plocka bort boet.

JÄVLA IDIOTER!!!!

Vad hände? Jo vaktmästaren bar iväg ungarna, små grå dunbollar utan någon som helst vingstyrka ännu, till en skog på andra sidan stora vägen.

Först tyckte jag det var ok...vi kunde ju inte ha anfallande måsar på gården bland alla barn heller. Men när jag insåg att en mås som flög över huset på väg mot stranden var en "anfallande mås" började jag lite ana måsar i mossen.
Det visade sej att varje fågel som närmade sej vår gård "var på väg att anfalla" ....

Detta skedde alltså förra veckan.
Jag var djupt olycklig över att måsarna blivit berövade på sina ungar, och att ungarna blivit kidnappade på så orättvisa grunder. Allt som flyger är inte farligt.

Och vad glad jag blev när jag kom på jobb idag och möttes av budet att tre stycken små gråa dunbollar vandrar omkring på skolgården igen. Mamma och pappa Mås sitter på tak-kanten och ser efter vad ungarna gör, matar dem ibland, men annars är de helt lugna. Trots att barnen leker några meter ifrån dunbollarna. Vi har koll på att barnen inte stör ungarna, och föräldarna till måsbabyna verkar fatta detta. Vi är inte något hot för dem, då behöver de inte anfalla.

Fast när skolvaktmästaren kommer ut så får han passa sej...för DÅ är det en hel flock med måsar som anfaller....men enbart honom. Och jag är nog lite skadeglad och står på måsarnas sida.

För för första gången i mitt liv så står jag på måsarnas sida. Det var fel att plocka bort ungarna från boet.
Till och med jag har lite lust att skita på skolvaktmästaren........

och till de tre måsungarna har jag lovat att det inget gör fast de skiter på mej när det blir stora...jag är ju redan van! Och är man sådär söt så får man skita precis var man vill! Så det så!

Jag har slutat räkna...

2010-06-04T22:42:00.003+03:00

Jag blev igen påskiten. Mitt i prick på axeln träffade nåt jävla elände mej. En åttapoängare....nio poäng får man för nästoppen, tio poäng för mitt på hjässan. Jag har varit med om alla...

Jag pratar alltså om fågelskit. Jag har blivit påskiten av fåglar mer än nån människa jag känner. Ja faktiskt mer än alla människor tillsammans jag känner.Min kompis sa en gång att det känns tryggt att vara ute med mej. Jo för att om nån fågel råkar skita på nån människa i hela Finland just då, så är jag alldeles säkert den som blir träffad...alltså skonas hon.
Hyggliga vänner jag har.

Jag kan till och med relatera till vissa minnesvärda tillfällen i mitt liv ihopkoplat med påskitningar. Min första tiopoängare skedde i Brunnsparken på Beach Boys konsert. Och före jag skulle in i kapellet och se Leonardo da Vincis Sista nattvarden sket en sparv in i ärmen på mej. Italienska fåglar är jävla skickliga...

Jag slutade räkna vid 13e påskitningen. Jag har gett upp. Dom vann. Jävla skitarna....

Jag har en ny älskling!

2010-05-31T23:53:00.003+03:00

Jag har köpt en ny telefon!
Min gamla råkade vara i träningsbyxornas ficka när jag kastade byxorna upp på staketkanten in övre våningen (=samlarställe för secondhandbyke i vår familj...secondhandbyke=kläder som använts en gång, inte ännu ska tvättas, men som inte kan sättas in i garderoben under väntetiden.....) Pangboombang trillade min telefon ner för trapporna och blev oanvändbar.
Tog i bruk min gamla söta vita lur...som efter några dagar påminde mej om varför jag bytt ut den....70 inkorg meddelanden och telefonen skriker hysteriskt MINNET ÄR FULLT!!!!...och jag får 30 mess varje dag, enbart av headcoachen....

Så vi vandrade iväg till butiken igår och köpte mej en ny telefon. En Nokia N97a...en urfin sak med superkamera och massor av finesser. En minidator i sej. Jag kan nu kolla min email och min facebook och mina tidningar på spelresor från min händiga lilla supertelefon. Nu återstår att se ifall man kan ringa med den också? För det har jag ännu inte lärt mej........

29 Maj

2010-05-29T13:58:00.002+03:00

Det är 29 Maj 2010. Jag är första gången dethär året hemma en lördag utan några som helst förbindelser.

Ska inte till tävlingar, träningar, fester eller släktbesök.
Ska bara vara hemma och ta det lugnt.
Skrämmande..... skrämmande att inse att ens lediga tid faktiskt är på kort.

Funderar på att börja köra igång med ett system där jag tvingas klämma in ett ledigt veckoslut per månad. Nån gång måste man ju ta det lugnt.

Fast det är ju förstås ännu bara på funderings stadiet ;)

Trevlig valborg!

2010-04-30T14:41:00.002+03:00

Glada vappen till er alla!

Vi ska ha vänner över för en grillis....
hoppas det blir en varm kväll.

Min gård......

2010-04-27T22:23:00.002+03:00

General Manager, Verksamhetschef, Drottning......
vilka fina titlar dom än ger mej så återstår sanningen...

Jag tar hand om allt skitbyk i laget. :))

Såhär såg vår gård ut i går efter att vi varit och turnerat i helgen i Åbo.

suck

2010-04-17T21:12:00.002+03:00

Var på stan idag med O och R och köpte skor. Eller egentligen var O med sin pappa och jag med R, och sen när skorna var köpta sågs vi och gick på lunch tillsammans. Allt för att välsigna shoppingfriden istället för världskrig 5 i skobutiken "VA!?? Ska du ha sådana skor?? NÄÄÄÄÄ....MAMMA HAN APAR EFTER MEJ I ALLT!!! Tar du såna skor får du på truten"...osv...

Anyway. Mammas baby nr 1 är alltså min partner i skoshoppandet idag. Dilemma. Man hittar inte de Converse sneakers av senaste supermodell han vill ha i nummer 46 nånstans. STOP!!!
Nummer 46????? Inte fan är det väl konstigt att man inte hittar såna nånstans. Vem i helvetet har skonummer 46????

Jo....min baby.....fjortonåringen har skonummer 46....

suckar tungt och inser att babyn inte är så liten längre (trots att jag nog förstått det ett tag nu när jag behövt stå i trappan för att träffa han kind vid ha-en-bra-dag-pussen)

Och så har jag ju lillungen ännu....lillebror...han som alltid kommer att vara mammas minsting <3

...han, elvaåringen, som kom hem idag och stolt meddelade att nu har han nr 40ans skor...

suck...dubbelsuck.....

Batteriladdningsdag

2010-02-13T16:20:00.002+02:00

Och så har jag ÄNTLIGEN en ledig lördag....en lördag utan några som helst förutbestämda aktiviteter.

Sov länge, jättelänge.....vaknade vid nio, gick ut på en kort, snöig, promenad med Funny som tillbringar helgen hos oss. Matade katten och hunden och gick tillbaka i säng och sov till elva. Ååååh vad skönt det var!

Matuppköp med K som för en gång skull är i Finland. Sen åkte han iväg till kvällens spelning och jag är hemma med barnen, katten, hunden, en pizza Quattro Formaggi och några glas Carlo Rossi. Detta är himlen! Ikväll blir det nachos framför tvn med hunden i knät.

Kanske jag värmer bastun först....om jag ids och orkar.....

Såhär är en perfekt lördagskväll för mej just nu.

Kalle Anka bevisade att jag är ganska trött

2010-02-12T18:54:00.004+02:00

Det har varit väl mycket av allt på sistone.
Mycket jobb. Mycket kvällsjobb. Mycket ensamvarande. Förbannat mycket lagjobb och därtill kalla fakta om att vi kommer att ha en större grundrenovering i huset framför oss som orsakar en massa extrahuvudbry och pengabekymmer.
Jag har bitit ihop och slagit mej framåt.
Ingen har sett hur trött jag emellanåt är.....trodde jag.

Tills igår.
Vi hade varit med min läsegrupp i klubbrummet på jobbet, och när vi gick därifrån med barnen märkte jag att en Kalle Anka-tidning blivit kvarliggande på bordet. Jag ropade barnen tillbaka för att den skyldiga skulle komma och städa bort tidningen. Ingen reagerade.
Jag gick tyst och tog tidningen och lade den i hyllan på rätt ställe utan att göra desto mera nummer om saken.
En av ungdomsgårdens ledare tittade på mej och konstaterade att "C'moon....var är din lagledar röst?!? Du funkar inte med en sådär trött mamma-röst!!"

Just det........jag är en trött mammaröst.
En borttappad Kalle Anka-tidning avslöjade mej.....

Militant mammagrafi.....

2010-02-03T23:09:00.003+02:00

Jag är ensam med barnen sen flera veckor tillbaka.
K åkte på jobbresa till Pune i Indien för några veckor, sen kom han hem till en helg, och åkte genast iväg till Alger i Algeriet för tre veckor.

Som vanligt är det först jobbigt. Sen slutar jobbigheten och det blir kris. Sen blir det krisbemästring och efter det följer militantisk styrning. När krisen släpper, släpper även den militantiska styrningen...
Selektiv demokrati inskrider....väldigt selektiv. Mammagrafisk demokrati är vad det är.

Så ser mitt liv ut just nu.

Och jag leder inte ett litet land under total diktatur, utan en liten familj med två pubertetsmonster under total mammastyrning.....

..det blir nog bra......

Jag har spelat min första match

2010-01-12T18:54:00.010+02:00

Man är aldrig för gammal för att prova på nya saker. Trodde jag.
Nu måste jag sakta men säkert inse att jag kanske är överbevisad.

Jag drog utrustningen på mej och deltog i lagets årliga juniorerna mot föräldrarna match i söndags. I amerikansk fotboll.
Jag var den enda mamman som spelade....nu vet jag varför.
Det var jätteroligt och trots att jag först var rädd som bara attan för dom stora bjässarna jag hade emot mej (våra egna barn..), så blev jag snabbt biten av spelets iver och öste på för fullt. Tills det sa pang i vaden och jag var ute.
En vecka framåt ligger jag på soffan och vilar benet efter att ha lyckats skaffa mej bristningar i vadmuskeln.

Amerikansk fotboll är underbart...men gamla tanter i min ålder ska inse sina begränsingar och hållas i publiken. :)

Kanske borde jag skaffa mej en ny hobby? En sån som är anpassad för äldre damer.....som stickning kanske?
Näe....nästa år spelar jag igen. Men bättre förberedd och bättre uppvärmd än i år.
Man är ju inte såååå gammal ännu... ;) Kanske jag ska prova på ishockey nästa gång?

(det är jag som är #33 på bilderna)

Bilder: Touchdown 2010

God Jul!

2009-12-27T21:51:00.004+02:00

Vi firade julafton hemma hos oss i lilla huset vid havet, med mommo, mofi och moster som gäster. På julaftons natten kom våra härliga grannar från två av grannhusen till oss på en nattlig bit mat och ett glas vin. En av grannarna har en syster som bor i Dublin, och av henne fick Carlo en fin julbandana med texten "Santa Claws". (Hon har en liten förkärlek till Carlo för hon råkade vara här på besök den dagen som Carlo som liten kattunge flyttade till oss, och hon vill ofta träffa honom när hon är i Finland på besök.) Bandanan är jättefin! Glittret som omringade bandanan tappade han bort när han rymde på julnatten, men den fina bandanan hade han kvar när han tassade tillbaka på juldagens morgon...

Resten av helgen firade vi i lugn och ro hos släkten i Pyttis....med bandana och allt, men utan glitter kring halsen.....

(fotona är tyvärr urusla och tagna med min mobil, för jag har fortfarande inte hittat kameran jag tappade bort på Romresan i oktober..........)

En ny matta blir ett helt nytt kök.......

2009-11-20T21:34:00.003+02:00

Köpte två nya mattor igår. Helvita, fina, klassiska vävstolsmattor. Den ena kommer till vardagsrummet, den andra till köket.
När jag tagit bort den gamla mattan, tvättat golvet och satt den nya mattan på plats, föreslog K (som ALDRIG beblandar sej med min inredning av lilla huset vid havet....) att vi skulle prova på att vända på bordet i matutrymmet. VA!?! Är du gaaaaalen? Det kommer aldrig att funka för att......öh.........ja.....för att.........?!

Nå låt gå. Vi svängde borde som K ville ha det. På det villkoret att bordet svängs tillbaka BUMS om det inte fungerar i sitt nya läge.
Sagt och gjort. Bordet svängdes.

Och så mycket mera plats det blev i köket??????

Jag använde hela kvällen till att kånka omkring möbler och tillbehör från andra rum i huset för att möblera och rumstera i mina nya utrymmen. Och det blev jättefint!
I alla fall tillsvidare....
Katten som varit på rymmen när vi började med cirkusen kom in när allt var klart, stannade förstenad vid köksdörren och glodde på köksbordet på "fel plats", rusade sen för att kolla att hans matskål var på rätt plats, för att därefter genast kontrollera att sandlådan var på sin rätta plats under trappan. Sen suckade han djupt av lättnad och blängde en varnande blick mot mej.
Vissa saker får man ändra på, andra är för heliga för att röra.

Jag är helt av samma åsikt. Alla ska få ha sin matskål och kisilåda ifred. Bäst att nån säger det till pappa också........

Jag är nu förtio hjärtan gammal!

2009-10-30T15:59:00.007+02:00

När jag fyllde förtio fick jag ett halsband av mina föräldrar som min mamma gjort till mej.
Ett underbart vackert halsband.
Med förtio ihoplödda silverhjärtan, vart och ett av hjärtanen skilt smidda av min mamma, ett för varje år som jag varit deras dotter.

Det är med stolthet jag bär detta halsband...och därmed även mina år kring halsen!
Det är inte så illa att vara förtio trots allt....

<3

..What happens in Rome....

2009-10-16T20:15:00.002+03:00

Stays in Rome. Åker man hit för att fylla förtio, är man naturligtvis trettionio när man kommer hem till Finland....

För länge länge länge sen sade jag till K att jag vill fylla förtio i Rom.
Jag vill fylla förtio i Rom, sittandes på en balkong med ett glas rött vin och bara vara för mej själv.

Jag är i Rom.

I morgon fyller jag förtio. På en balkong med ett glas rött vin i handen.
Tillsammans med K.

Ibland är mitt liv riktigt trevligt.

Igelkottsmetro

2009-10-08T20:05:00.002+03:00

Min mormor och morfar hade halvtama igelkottar.
Varje kväll klockan åtta kom dom för att äta. Igelkottarna alltså.
Min syster och jag brukade stå i mommos och mofis sovrumsfönster helt tyst och stilla och vänta på att dom små taggbollarna skulle komma springande bakom bastuknutarna.
För att kråkorna inte skulle komma och nappa igelkottarnas mat, byggde min morfar en "igelkottsmetro". Den såg ut som en trätunnel där igelkottarnas mat lades i mitten av tunneln. Och maten....det var inte vad som helst det inte :)
För min morfar åkte några gånger i veckan in till torget för att handla färsk strömming till igelkottarna, och varje kväll stod min mormor och stekte två stora plättar till igelkottarna till efterrätt.....för det visste hon att dom tyckte om.
Min mommos och mofis gourmetigelkottar <3

Flyttdags

2009-10-03T18:14:00.003+03:00

En av mina absolut närmaste och käraste vänner, Miku, flyttade igår.
Idag har jag och lillebror tillbringat dagen in deras nya underbara hem. Miku och jag har packat upp triljoner koppar och kannor och porslin av diverse olika slag. Hon har så mycket kärl att hon gladeligen kunde öppna en restaurang med femtio kundplatser utan att behöva köpa en endaste en kopp till!
Flyttgubbarna hade rullat med ögonen och skrattande suckat högt åt alla hennes kärl.....söta som dom var hade dom tillochmed flyttat hennes stenar (= about 25 kilo runda stenar som hon samlat på sej från diverse kobbar i yttre skärgården.....jättevackra!)..dom låg alla snyggt kippade under ett äppelträd i nya trädgården....där min K stod och smygfnissade åt hennes stendille. Helt glömmandes att hans egen mamma är värsta sortens stenfreak...hon har till och med krävt att man åker med bil ut i svampskogen för att hämta hem en "fin sten som ser ut som en tomte!" :D

Alec och O njöt av den vackra oktoberdagen och tillbringade mestadelen av dagen i poolen och i bastun........flyttlådorna visade sej vara utmärkta båtar.....

Update

2009-09-15T17:58:00.003+03:00

När jag slog igen locket på min förra läppäre och beslöt mej för att sluta blogga, satt jag på en plats i mitt liv där många saker kändes tyngande, där jag rusade fram i vardagen utan att egentligen hinna greppa något ordentligt, där jag kände att inget jag gjorde blev gjort ordentligt, och att gå med ständigt dåligt samvete är inte roligt, speciellt då det handlar om något du själv valt att göra. I mitt fall många saker. Bloggandet kändes som en plikt, och när jag gick med skuldkänslor för att jag inte skrev, samtidigt som jag hade en skitdator som krånglade ständigt, upplevde jag att jag inte längre hade något att ge, och kastade in handduken.

Nu känns det annorlunda. Jag har beslutat mej för att återvända hit och försiktigt blåsa liv i mammas lilla gömställe igen, UTAN att ställa några krav på mej själv angående hur ofta jag behöver uppdatera. Jag har beslutat att göra detta för mej själv, och om nån orkar och vill läsa vad jag skriver, då är det bara ett roligt pluss i protokollet som jag uppskattar högt.

Mitt liv är fortfarande lika fartfyllt, om än kanske mera. Men i och med att vi vant oss vid farten, att barnen blivit större och mer ansvarstagande, samtidigt som jag vuxit in i min "nya" roll som verksamhetschef i jenkkifudislaget, så tycker jag att saker och ting börjat flyta på av egen tyngd.

K reser igen. Precis som innan. Det gör inget. Han gör sitt bästa för att vi ska ha det bra och vi är vana vid en resande pappa. Nu är han andra veckan i Milano (han kom hem till helgen för att ta upp båten och se pojkarnas matcher i Kouvola). På natten mellan fredag och lördag kommer han hem för att vara med om turneringen vi själva ordnar. Han packar kappsäcken med till Velodromen, för direkt efter turneringen hoppar han på en taxi till flygfältet och försvinner till Kina för några veckor. Vi är lyckliga att han är här och ser spelen på lördagen!

Pojkarna växer och mår bra. R är numera längre än sin pappa, en stilig yngling som trivs med sitt nya liv som högstadie-elev och lever för att spela amerikansk fotboll och spela gitarr.

O är också stora karlen redan. Även han spelar fortfarande jefu med stor passion och kommer att bli en fantastisk spelare som stor. O är i den härliga åldern, 11, då man ibland fortfarande kan vara liten pojke och ligga skavarumpa med mamma på soffan och bara se på tv och kramas. <3

...och sist och minst men definitivt inte oviktigast....Carlo. Lever och mår bra.
Värsta fienden Seppo finns inte mer, han blev högaktningsfulla 15 år gammal. Jag tror att Carlo har lite småtråkigt ibland och saknar revirstriderna dem emellan...
Carlo går ute på nätterna, och har blivit byns största musfångare. De flesta grannar har fått vänja sej vid att stiga över döda möss på sina trappor när dom på morgonen far till jobbet, för vår Carlo, han delar frikostigt med sej av sin nattliga fångst :D

Mitt liv idag....

2009-09-15T17:42:00.006+03:00

Detta är vad jag gjort sedan jag lade bloggen på is :) Det är jag som är blondinen som är lagledare med Cameron Coffey och omplåstrare med Mambo... :)

Tove tvingar mej.........

2009-09-13T18:43:00.002+03:00

Jag snusar igen på bloggen.........

När hösten kryper in och turneringarna avtar, därmed även plikterna detta fört med sej, leker jag med tanken på att återvända till mammas lilla gömställe. När jag hoppeligen igen äger min egen tid, och mörka höstkvällar tvingar mej att stanna inne istället för att roiva på ute. Då kanske jag hittar lite tid att tillbringa här igen.

Vad jag saknade var tid, motivation och förtroende för att mitt egna privata ska förbli mitt egna privata.

Jag hoppas jag hittar en balans i allt detta, glädjen att skriva och kan komma tillbaka.
Jag försöker i alla fall.

Och egentligen bara för att söta Tove med milt våld tvingat mej att inse att nån faktiskt läser vad jag skriver........

Höstkramar P

Slut

2009-05-27T07:53:00.002+03:00

Jag slutar blogga.
Jag har sån angst över min dator att jag knappt klarar av att kolla min meil dagligen, då finns det inte möjlighet till bloggandet heller.
Jag hatar min maskin och vet inte om jag kommer över detta.
Glädjen och förtroendet i detta har försvunnit och jag vet inte om det går att reparera.

Jag lägger alltså ned bloggen, eller tar en lång paus....

tiden får utvisa....

Tack alla ljuvliga jag träffat via detta ställe, ha det så bra.

Kram och adjö, P

Idag såg jag henne

2009-05-24T01:12:00.002+03:00

Idag åkte vi iväg med laget till Seinäjoki för en stor jenkkifudisturnering.

Superkul!! Väckning klockan 2 (exotiskt enligt juniorerna), buss-start klockan 4.30, fem timmar lång bussresa, sju timmar späckfyllt av amerikansk fotboll och sen samma ruljans tillbaka....

Mitt i all denna härdell av supermachoga jenkkifudisynglingar fastnar mitt öga plötsligt på en ung dam i yttersta omklädningsrummet. Med en säker hand borstar hon sitt långa ljusa hår, ögonen snyggt målade med maskara. Hon är ca 13 år gammal och jättesöt.

Tio minuter senare ser jag henne ute på planen, iförd total jenkkifudismundering och i motståndarnas lag. Det går ett sus igenom pojkarna i mitt lag, för HON, hon är en killer!! Jag undrar försiktigt vad det handlar om, och minutrarna senare förstår jag vad dom menar.
Värre elände till tacklare har jag då sällan sett. Fröken är liten och späd och tacklar modigt och framfusigt lågtifrån även stora spelare....och hon får dem på fall. Alltid.
När hon dragit diverse skydd och hjälm på sej, finns inget kvar av kvinnligheten jag mötte i omklädningsrummet. Det finns bara kall taktik och het iver. Hon brinner helt tydligt för vad hon gör.

Och när hon är klar, och dom har vunnit över oss, så drar hon hjälmen av sej och slänger med det långa blonda håret.
Och jag blir så varm om hjärtat.
Dendär lilla blondinen, hon är den jag hade önskat att jag vågat vara för trettio år sen. Tackolov finns det flickor som hon som vågar idag!

Hon hör till vårt motståndarlag, men henne, henne kommer jag att heija på till det bittra slutet!!

Choklad med senap på..

2009-05-20T07:08:00.002+03:00

K har precis kommit hem från en längre resa till Kina. Han kommer hem från jobbet och får på syn på en bit chokladkaka med senap på som ligger mitt på matbordet........
Det första som flyger genom hans huvud är ifall jag är gravid!?

Nej vännen....det är bara lillebror som experimenterar med olika smak-kombinationer...
husets blivande stjärnkock....
fast choklad med senap lär aldrig ska bli en hit..... ;))
Inte ens hos gravida kvinnor. Det är jag helt säker på!

Sienis

2009-05-14T20:11:00.003+03:00

Imorgon åker jag iväg på sienis. Sienis=sieniretki=svamputfärd.

Vi är 10-15 väninnor som två gånger i året (vår och höst) åker ut till Mikus sommarstuga på en holme i Pellinge, och firar ett långt veckoslut med mycket god mat, mycket god dricka, massor med skratt och skvaller, och himmelens massa tjejsnack.

Vi börjar utfärden med att åka ut till gamla stan i Borgå där vi shoppar, äter och shoppar...en eftermiddag av mammalyx mao. På eftermiddagen mat och vin-shoppar vi och sen drar det ut till skären. Där eldar vi brasa, lagar mat tillsammans, äter och dricker och pratar, pratar och pratar. På natten bastar vi, sen pratar vi ännu mera....dom sista brukar trilla i säng ca fem på morgonen :)
Nästa morgon är den roligaste...för då vet man aldrig vad som kommer att hända. Det är dom första som vaknar som står för frukost och program.
För några år sen var det jag och Pammi som vaknade först....vi låg i Mikus säng och pratade, tills dom andra blev sura över att inte kunna sova och kastade ut oss. OK sa Pammi, Mikus fyndiga lillasyster, och sa att vi skulle dra på oss regnrockarna och gå ut. På terassen fyllde vi regnrockarnas alla fickor med kalla äppelsiderflaskor, och sen drog vi ut i skogen. Rakt ut till Mikus sons jättefina träkoja....en tvättäkta koja av bräder byggt högt uppe i ett träd!! Där satt vi sen i morgonkvisten och hörde regnet smattra mot taket och mös med våra sider..iklädda flanellpyjamasar, gula regnrockar och med filtar om benen. Till saken hör, att för att komma till utetoan så måste man gå på en stig som går förbi trädkojan, så varje gång nån av flickorna vaknade och gick på morgontoa, så ropade vi till dem från trädkojans höjder, och en efter en hamnade alla tillslut däruppe i trädkojan med en sider i handen och en filt om benen. De två sista, de som blivit kvar inne i stugan för att fixa frukost åt oss tyckte det var lite konstigt att alla som gick ut o kissa förblev borta....Pellinges svarta hål kanske!?? ;)) Det var nog den mysigaste morgonstund jag nånsing upplevt!! Jag har ett foto av mej och Miku och Pammi från dendär kojutfärden upplimmad på skåpdörren på jobbet....en powerbild för dagar som känns kämpiga.....att se på den får mej alltid att må bra :)

Varje sienis har även ett tema. Det har varit Dansa med stjärnorna-tema, Hemmaspa-tema, sommarolympiad, Eurovisionsongcontest (året som Lordi vann...nån av oss sprang naken runt hela ön som följd av en vadslagning....), årets tema är Fear Factor......hjälp!?

Och såhär är det alltid.......glada skratt och tokiga upptåg, en helg fylld av skratt och tårar och massor av varma känslor och ärliga åsikter.....det är detta som laddar våra batterier.....och i morgon ska jag iväg på vårens sienis....because I'm worth it!

Vaddå sover??

2009-05-12T21:42:00.003+03:00

Hade precis slumrat till i natt, där runt midnatt, när jag plötsligt hörde ljud nerifrån. Tydligt skrammel.....
K är i Kina fortfarande, jag är ensam hemma med barnen...och SÅDÄR låter definivt inte katten i natten.

Mitt blod frös till is, men efter att andningen lugnat sej, smög jag försiktigt ner. Där stod han, trettonåringen och grävde i skivhyllan.........
Det blev genast klart för mej att han gick i sömnen. Det tog mej en halv evightet att få honom upp och isäng igen. Nu sov jag hundsömn. Vaknade så fort det knastrade till nånstans. En timme senare var jag klarvaken. Nu stökade barnet omkring i badrummet....gick dit och såg att han höll på att plocka ner kläder åt sej från bykstnöret.....
Fick honom igen med milt våld lett tillbaka till sängen.
Nu sov jag inte en blund mera på resten av natten, för nu är en av mina värsta fasor att jag ska vakna med ett barn försvunnet....för att han vandrat iväg i sömnen mitt i natten.
Jag har varit som en vandrande våldnad hela dagen på jobbet...i natt måste jag sova.
Så nu har jag staplat upp trädgårdsmöbler bakom terassdörren och en stor kappsäck fylld med målburkar framför ytterdörren....och lever på hoppet på att jag vaknar av skramlet om ungen försöker komma ut i natt. För i natt MÅSTE jag sova......

Idag mindes jag varför jag älskar mitt jobb

2009-05-08T22:46:00.002+03:00

Det har varit en lång vecka på jobbet....både för barn och vuxna.

När vi idag på eftermiddagen hade en lugn stund, satte jag mej i soffan och en av pojkarna kröp upp tätt intill mej.
Lutande mot mej, med min arm om honom, satt han sen där och laddade sina batterier. Vi satt en lång stund tysta, helt nära och helt tysta, och tittade på vad de andra gjorde.
Plötsligt började han helt tyst räkna..."ett, två, tre, fyra....." osv. Jag satt och lyssnade. Ibland stannade räknande upp en liten stund när han behövde en tankepaus, men inte en gång bad han om hjälp, nej, för han skulle kunna själv. "...sextioåtta, sextionio, sextio.............sjuttio!!" Jag satt där med ungen under armen, kände hans värme och snusade på hans hår som doftade sol och liten pojke, och lyssnade när han tyst räknade vidare...

Plötsligt hade han kommit till 200 och då vänder sej ett strålande litet pojkansikte mot mej och all glädje i hela världen strålar emot mej "Jag räknade till tvåhundra!! Jag har aldrig räknat till tvåhundra förut!!!" Jag hade varit med om när någon för första gången i sitt liv räknar till 200!

Då, precis i denna stund knep det till i mitt hjärta, och jag mindes varför jag valt det jobb jag valt.......

När sover ensamma mammor?

2009-05-07T20:12:00.003+03:00

Det går alltid såhär...jag borde med femton års erfarenhet av detta liv under västen, redan veta hur det går.

För så gick det igen...

Första dagarna efter att han åkt är fruktansvärt långa och ensamma...
och speciellt kämpigt känns det att ensam styra vardagen med ...ALLT...
För som vi redan vet, så går alltid något sönder och orsakar bekymmer och gråa hår så fort taxins bakljus försvinner ur synfält.

Jag grubblar och vakar och grubblar...

Sen plötsligt står allt helt klart. Jag vet hur jag ska pussla ihop allt och allt flyter. För nu vet jag att det är helt på mej och min planering det bär och brister på. Så jag lyckas faktiskt jonglera en vardag med både barn, jobb , matlagning, djur, hus, hobbyn och alla dom extra uppgifter som juniorchefs posten i jenkkifudislaget för med sej. Och det går. För plötsligt går det bara...
Jag vet att jag inte ska gnälla, så här lever många ensamma mammor med sina barn...och OJ vad jag beundrar dem och deras styrka.....

... för jag vet också att när han kommer hem igen...då trillar jag i säng och sover några kvällar för att jag är så slutkörd. Men när sover ensamma mammor?

Kram till er alla, både ensamma och inte-ensamma mammor!

ensam som få

2009-05-03T15:22:00.002+03:00

Över valborg var K på turne' med bandet. Idag kom han hem en sväng och for just iväg på en några veckors arbetsresa till Kina. När han kommer hem därifrån åker han iväg med bandet till Spanien.....

Ungarna lever glada vårtider och är ute hela tiden. Jag vet att dom finns för det försvinner mat ur kylen regelbundet...
Carlo älskar sin nyfunna frihet och drar runt med sin hundkompis Funny....två vita djur som far kring gårdarna här och inspekterar vad alla grillar....

Jag, jag sitter ensam hemma och...ja...

...jag är ganska ensam just nu.

Äntligen!

2009-04-28T20:29:00.001+03:00

...På midsommaren åker vi till Italien!!

Äntligen!

Jag hatar dethär!!!!

2009-04-22T22:00:00.003+03:00

För ett tag sen dränkte jag min gamla dator. (...det får jag skylla mej själv för....)

K fixade en ny-gammal sak åt mej, som dock är så gammal att man inte kan överföra bilder till den.....inte ens via hans dator så som vi trixade mellan hans dator och min förut.

Så nu får jag inga bilder med i bloggen.....nada bilder när våren kommer, och allt underbart runtomkring vaknar till liv och jag har fotat allt.....men speciellt för att jag har ändrat mina terrasser från lantligt romantiska till New England-stil, och vill fotografera och visa allt.....då hatar jag att inte kunna överföra bilder!

....murr......

Inget pussande för mej, tack....

2009-04-21T20:53:00.002+03:00

Carlo, katten, har i tre år använt all sin fritid till att försöka rymma. Han lyckas ganska ofta, och har då njutit av sin nyfunna frihet i allra högsta grad.
K kommer från landet och tycker att djur ska få gå ute, jag igen har varit rädd för att min enfaldiga katt ska bli under en bil, med den synen i färskt minne när katten satt framför en bil som försökte köra från parkeringsplatsen, och katten satt där och glodde på bilen och blankt vägrade att flytta på sej, han hade varit där först.....

..suck...

Men så i vintras flyttade det en ny katt in i ett av grannhusen. Röda katten. Den får gå ute. Den har hela vintern pissat på vår trappa och suttit under vårt köksfönster och visat tungan åt stackars Carlo som hängt i gardinerna, argt vrålande, på insidan.

Till slut fick jag ge mej. Carlo får numera gå ute.
Och det har visat sej vara en bra lösning....
katten är urnöjd, pigg och glad. Och eftersom han inte behövt rymma, så trivs han på den egna gården, och är inte ute så långa stunder, han vet ju att han kan gå ut när han vill igen. Bra.

Men idag när vi satt och åt middag, hände en lite mindre lustig sak.
Medans vi satt där och åt, kom Carlo farande från ängen med en nyfångad mus i munnen.
Där slog han sen ner sej framför vårt köksfönster, och så åt vi sen middag tillsammans, hela familjen, vi hade vårt kött och han hade sitt.

Men sen kom han in, och ville komma och pussa mej....

Då var det STOP! För där går min gräns, jag må ha gett min katt sin frihet, men jag totalvägrar att pussas med nån som kommer hem med mus-saft på nosen.........

Kickoff!

2009-04-19T18:43:00.002+03:00

Nu har säsongen börjat. Igår åkte vi till Borgå för att se årets första utematch, Eidsvoll 1814 från Norje, mot Butchers från Borgå.
Det var iskallt med urkul. När kickoffen närmade sej, och jag märkte att min puls steg, då visste jag vad jag anat länge.
Jag är helt såld. Detta är det roligaste jag vet......
att se på jenkkifudis.....

...suck......

...när fan blir gammal blir han religiös.....
...när jag blir gammal har jag börjat tycka att sport är roligt.....

...dubbelsuck......

Andra generationens Släktband

2009-04-15T21:38:00.008+03:00

K är musiker. En ganska etablerad sådan, på söndagen den 12.4.09 firade hans orkester sitt 25 års jubileum med en hejdundrande och mycket lyckad show. Det var en mycket viktig dag.
Ändå tror jag att det var följande kvälls gig, den som skedde 13.4.09, som stannar i både hans och mitt minne en lång tid framöver...för då stod far och son på samma scen för första gången tillsammans. Som musiker. Båda två.

På Annandagpåsk, 13.4.09 firade vi min söta svägerskas Ginas 50-årsdag. Gina är Ks enda syster, Rs gudmor. Att Gina fyllde år, ännu jämna sådana, gjorde ju dagen minnesvärd och fin för oss alla.
R har ju spelat gitarr redan i flera år, sparat själv pengar till att köpa en urfin Gretsch-gitarr, och spelar flera timmar i dagen....men aldrig har han uppträtt.
När faster-gudmor Gina försiktigt undrade om R kunde tänka sej att spela lite på hennes födelsedag, totalnekade han först. Sen, efter många om och men, fick vi honom övertalad till att spela en...eller högst två sånger på Ginas fest. Vi visste alla hur viktigt detta skulle vara för Gina, supermusikaliska faster som lever i en musikal...hon båder dirigerar och sjunger som en ängel. Blommor och musik är hennes liv....jag har många gånger tänkt att hon nog varit en fe' i ett tidigare liv....;)

Till saken hör ju att alla i Ks släkt är otroligt musikaliska, så de har en orkester som uppträder på alla fester och kalas, bandet heter Släktband, på finska kallat Läskipäät....(fråga Esko....jag vet inte varför ;)), och i detta band spelar K och hans bror Rune, pojkarnas kusin Simon och Ks kusin Magnus, ibland kusin Sofia och som gästande solist faster Gina. Nu skulle alltså R stiga i de stora skorna och inta sin plats i the Släktband för första gången.
När vi kom till festplatsen ville han inte ta gitarren ur bilen. Okay....vi kan hämta den sen, resonerade jag, helt säker på att gitarren skulle därmed ligga orörd i bilen tills följande dag...
Men sen hände det något. Festen var trevlig, varm och gemytlig med många fina tal och trevliga uppträdanden, och när det till slut blev dags för dans, frågade jag försiktigt R om vi kunde gå efter gitarren nu, och jep....det skulle vi ju göra! Han blev t o m lite nervös över att inte ha hunnit förbereda sej i tid.

Och så började dom spela, the Släktband, med förstagångaren R, 13 år, vid kompgitarr.
Och det gick hur fint som helst! Försiktigt gluttande över farbror Runes noter ibland, stod han rak i ryggen och spelade på sin första spelning.....och det blev inte bara en eller högst två sånger, utan tre hela set....och hade inte gitarristens mamma avbrytit showen för att gitarristen skulle i säng, så hade dom säkert spelat än...så roligt var det.
Och R var stolt som en tupp, för han hade vågat och han hade klarat det bra!
....fast stoltast var nog pappa K bakom pianot som leende första gången spelade på samma scen med sin förstfödda son....familjens nästa musiker.

Det blev en oförglömlig dag för många av oss!

GRATTIS GINA PÅ FÖDELSEDAGEN!!
kram Pia och pojkarna <3

(bilder finns, vi behöver bara komma på hur vi ska få upp dem på min nya dator...SEN sätter jag upp dem)

När små saker gör en lycklig

2009-04-15T08:20:00.002+03:00

Inatt drömde jag att det snöade.....att det snöat hela natten.

Vad lycklig jag blev när jag vaknade och märkte att så inte var fallet...

Min dag är räddad!
Trots att det är grått och glåmigt ute kommer jag att gå omkring och smågnola av lycka hela dagen......

vad lite det behövs för att göra mej glad ;D

Påsk

2009-04-09T06:32:00.002+03:00

Äntligen här...nästan...

Vad jag har väntat på påsken i år! Sett fram emot en välförtjänt semester med mycket vila och god mat.
Trodde jag. Har idag vaknat i ottan för att köra K till flygfältet. Han ska fira påsk i Spanien med en spelning med bandet. Sen på söndagen är det bandets 25-årsfest här i stan. Och på måndagen blir det Ginas 50-års baluns på landet.
Fast imorgon är det långfredag...och då tänker jag sova hela dagen.......
med katten och hunden och ungar farande in och ut genom dörrarna....men det stör inte.....jag tänker ligga i sängen och ha påsklov...hela långa dagen!

Glad Påsk!

Jag dränkte min gamla dator...

2009-04-07T21:28:00.002+03:00

....dumt misstag....

Fick genast en ny, men det är inte samma dator...inte ens likadan.

Jag har förlorat en massa av mina härliga bokmärken, och mina bilder är alla nu hoppeligen på Ks dator. Han är däremot på väg till Spanien med sitt band....

Suck...

Min påsk är räddad....jag sitter och lär mej min nya dator......

dubbelsuck....

Mina barn har blivit gamla....

2009-04-05T12:29:00.002+03:00

Plötsligt är påsken här och jag har ingen som vill klä ut sej till påskhäxa eller katt och gå runt och tigga chokladägg och karameller......

Själv står jag bakom dörren med min korg fylld med små chokoägg och hoppas på att alla grannarnas små påskhäxor ska komma och ringa på vår dörr....

Mina barn har blivit gamla....och jag med......

Mycketmycketmycket...

2009-04-01T22:06:00.003+03:00

Massor på gång hela tiden.
Har jobbat mycket, både med "riktiga" jobbet och med jenkkifudisen. Har tränat mycket, har nu även börjat spela badmington med familjen varje lördag efter pojkarnas jefuträningar. Urkul!
Tiden rinner iväg och jag rusar efter så fort jag bara hinner...

Snart stannar jag upp och tar mej tid att sitta ner och skriva ett långt inlägg...hoppas jag.... K åker till Spanien med bandet över påskhelgen, och då tänker jag stanna hemma med pojkarna och bara vara...inget annat än vara.....sådär som en perfekt långfredag ser ut för mej....låååång och härlig. Längtar till den!

Ha det så bra allihop!

Kram P

puss....

2009-03-29T01:21:00.003+02:00

Kan man bli väckt på ett ljuvligare sätt än av en liten Jack Russel-terrier baby fylld med kärlek?......näp....det kan man nog inte.......

Nu räcker det med vinter här....

2009-03-19T05:57:00.002+02:00

Nu kan våren komma!

Har hört koltrasten sjunga och när jag vaknade till att måsarna skränade, då blev jag urlycklig. Trots att det forfarande är snöigt och isigt och grått ute, så är våren på antågande. Äntligen!
Var igår till blombutiken och köpte två stora krukor med pärlhyacinter och 30 st röda och gula tulpaner. Har spridit ut dem i hemmet och skyndar på våren även här inne.

Jag längtar efter sol och värme så att det ilar i kroppen.
Men mest av allt längtar jag efter doften av vår och att få pota i myllan i den egna trädgården.
Att få sitta inlindad i en varm filt på den kalla terassen och höra fåglarna sjunga och grannarna jobba i sina trädgårdar. Att se första krokusknopparna titta fram. Att kunna springa på bar asvalt. Att kunna slänga vinterkläderna och ta fram tunnare plagg.

Men mest av allt längtar jag efter solljuset....när det är ljust både på morgonen och på kvällen.
Oj vad jag längtar efter våren.

Sabina

2009-03-18T07:02:00.005+02:00

Sabinas kamp

Sen jag hittade denna sida har jag besökt henne dagligen.

Sabina, en kvinna i sin bästa ålder som tampas mot det tyngsta möjliga, men som lyckas hitta solstrålar i den mörka vardagen. En helt otrolig människa.

Vet inte egentligen vad jag ska säga annat än att mina små grå moln är obetydliga......

kram till alla

Högholmen

2009-03-15T11:57:00.007+02:00

Högholmen på vintern är en underbar upplevelse!

Man får gå där helt i sin egen ensamhet då turistmassorna lyser med sin frånvaro, djuren är pigga och allerta och väldigt nyfikna på alla besökare. Man står vid burarna och blir påtittad.....åt bägge håll....

Släpade ungdomarna dit på sportlovet, och som bonus fick vi se resultatet av en internationell isskulpturtävling som hållits föregående vecka. Jättefint!

Korvskidning på landet

2009-03-15T11:47:00.009+02:00

Förra helgen var vi hos Mamo på landet. På söndagen deltog O i den traditionella ärtsopps-skidningen, som i år var en korvskidning då ärtsoppan fattades :)

Vädret var härligt och alla hade det roligt, utom stackars lilla Naku, Sannas och Peters lilla Jackrussel-valp, som trots dubbla vinterjackor frös så han darrade..

Ellen skidade i sin första tävling, varsamt stödd av sin mofa som drog dubbla race, ett med Ellen och ett för sej själv.

O var överlycklig över att få tävla med sitt lyckonummer, 69 (=han spelar ju jenkkifudis i Hki 69ers), kanske tävlingsarrangerande gudmor hade något med den saken att göra... ;)

En mycket lyckad dag i vackert vinterväder!

Bloppproblem

2009-03-15T11:16:00.001+02:00

Har inte kommit in på min blogg på några dagar.....bloggen har inte velat godkänna mitt lösenord?! ...suck....men nu kom jag igenom och så fort jag får in bilder från Ks dator ska jag återkomma....jag looooovar det Tove! Snart! ....ännu idag....
kram P

Snow Bowl 2009

2009-03-01T10:48:00.003+02:00

#11 = O, #55 = R (foto Riku Flink)

Jeee!!

2009-02-28T16:52:00.002+02:00

K kom hem igår....och idag vann sönerna brons i Snowbowl OCH R gjorde årets första touchdown. O spelade sina första matcher med D-juniorerna (trots att han bara är 10....dom andra än 13-15) och klarade sej strålande.

Jag är så glad!

Nu kryper saknaden in...

2009-02-21T18:19:00.002+02:00

För två veckor sen åkte K på obestämd tid till Baltimore på jobb. Han kommer tillbaka när jobbet är klart.Antingen nästa vecka eller nästa månad... Det har vi vetat hela tiden.
Först gick det bra...som vanligt (vi är ju vana vid att han är borta tidvis).
Idag märkte jag att en tung ridå av saknad drog över mej. Jag är trött på att dra lasset hemma ensam. Både fysiskt och psykiskt. Jag oroar mej över hur pojkarna mår, O har några gånger uttryckt sin saknad, R är mera reserverad....som alltid. Men jag märker att R tar rollen som karl i huset på ett annat sätt nu när K är borta, han uppfattar sej själv helt klart som en man med ansvar. Gör honom säkert gott.....
Mest av allt oroar sej han nog för att pappa inte är hemma när han spelar säsongens första match nästa lördag.
Och jag, jag saknar honom med...
.. mitt största problem är nog det att jag hatar att sova ensam.......
K..jag hopppas du kan komma hem snart!

Puss Mams

Storebror och jag

2009-02-17T18:25:00.007+02:00

Storebror och jag. Det finns inga träningsbilder på oss två, för han vägrar att träna med mej. Det skulle nog göra bra för oss två att få smälla på varann lite alltid nu och då....På bilderna är han med en av sina bästa vänner, Spluide.

Vi är ett bra team när vi besöker skivbutiker dock.
Han har bra musiksmak. Min musiksmak och lite till.....
Vi älskar båda att gräva igenom skivbackarna i secondhand butiker, och kan glatt använda en hel dag till att flumma runt i stans skivbutiker. Igår var det en sådan dag.
Vi är på safari bland alla härliga skivor.
R hittar något som ser spännande ut, håller upp skivan och ser frågande ut. Näp vännen, den har vi (Whitesnake från 80-talet..)Han sätter nöjt skivan tillbaka i backen och kommer med säkerhet att plocka fram den så fort vi kommit hem. Han plockar på sej skivor jag är stolt att han väljer, han har bra musiksmak för att vara en trettonåring. I sista butiken hör jag plötsligt ett "Uijuijuijuij...." eka över hela butiken. Butiksägaren brister ut i gapskratt och blinkar till mej och säger "Han hittade nog nånting trevligt nu!". Jep...Guns'nroses Spagetti incindent...den enda i hans Gunsn'roses samling han saknade.
Som alltid köper jag några skivor till honom som jag tycker han borde känna till. Denhär gången blev det några Sweet-skivor. Han älskar dem...
För en stund sen kom han och kastade sej på vår säng medans jag röjde i garderoben....
"Mamma....dendär Wigwam-bam e sikabra! Och Poppa-Joe var rolig...(den skulle vi kunna sjunga på nån släktfest)"

Yep vännen.....jag är glad att du lyssnade!

På nån nivå kan vi fortfarande kommunicera med varandra utan att skrika....tackgodegud för det......

(foto Riku Flink)

Lillebror och jag

2009-02-15T17:04:00.007+02:00

Världens goaste unge ena minuten, värdens största träskalle den andra. Suck....

Har varit på isen och vandrat med barnen och Paki idag. Vi hade jätteroligt. O skidade och vi hade det allmänt mysigt. På hemvägen gick R och Paki före, jag och O tog en längre väg. Han präpplade på hela tiden och vi hade det jättetrevligt. När vi kom hem var vi jättetrötta men glada över allt underbart solsken och frisk luft vi fått njuta av. Sen gjorde vi pizza tillsammans och efter det gick pojkarna ut.
En timme senare vänder det helt....ungen kommer in arg som ett bi. Fräser och spottar och härjar på i största allmänhet. Alla i hela världen är emot honom, och ingenting är bra. Stackars unge. Men fan vad irriterande han är när han är på detdär humöret. Till och med katten blir nervös på honom. Månne han också håller på att trampa in i förpubertala tider? Suck....och dubbelsuck.........

Vet inte hur jag ska orka med två pubertetsmonster samtidigt?

Tuuuur att jag på fredagarna får fara till salen och slå på dem, och de på mej.... ;D

(Bilderna är tagna från fredagens träningar, det är lillebror och jag. Foto Riku Flink)

Det är kiva när du är hemma, mamma

2009-02-12T08:33:00.005+02:00

Har åkt på årets första flunssa. Ligger hemma med feber och fruktansvärt ont i halsen. Helt urdäckad. Små glimtar av hopp dyker upp alltid efter en dubbeldos med Treo, Finnrexin och Toncils, då känner jag mej levande i ca en timme, bara för att sen igen åka på frossa och somna in under dubbla täcken med yllesockor på fötterna. Suck.

Lillebror ser dock en gyllene kant i denna snorighet. I morse vaknade pojkarna för sej själv, fixade frukost och gjorde i ordning sej för skolan, helt själv. Jag låg under mina täcken och frös. Då kommer O upp till mej, kryper ner i sängen och ligger riktigt nära sin huttrande mamma och säger "Det är så kiva när du är hemma, mamma!"
Oj vad det värmde :o))

Skitsamma att mamma är helt utanför denna värld, med undantag av de små medicinerade glimtarna då hon lyckas hasa sej ner för en kopp varm saft, att man får fixa sin middag själv för att mamma inte orkar,att mamma liksom inte finns just nu, så tycker han att det är roligt att mamma är hemma.....

Mammas pojke...bästa medicinen i hela världen!

Värme

2009-02-09T06:53:00.003+02:00

Jag behöver värme och solsken. Nu!

Kroppen ropar efter solterapi. Så fort solen tittar fram en stund, ligger jag där med katten och lapar i oss värmen.

Åh vad jag saknar våren!

Jo han kom hem! (Tove undrade...)

2009-02-06T20:21:00.007+02:00

Jo K har kommit tillbaka från Sydafrika förra veckan. Mycket dramatiskt. Inte det att han kom tillbaka, utan hur det gick till.
Planet hade lyft från Johannesburg och flygit i över en timme, middagen delades som bäst ut, när flygvärdinnorna plötsligt börjar springa fram och tillbaka, (flyger du mycket, vet du att flygvärdinnor ALDRIG springer...här ringer varningsklockorna för en van resenär), och samlar snabbt ihop all mat och dryck tillbaka på kärrorna och kuskar allt bak. Sen meddelar kapten att det tyvärr uppstått ett tekniskt fel och att planet måste återvända till Johannesburg. "Och om ni råkar se något konstigt rinna ut ur vingarna, så är det bara bränslet som vi måste släppa ut innan vi landar...."
K sade att det hade varit MYCKET otäckt.
Planet landade sen på ett flygfält överbemannat av blinkande brandbilar, men allt gick väl...tackolov.

Sen väntade dom, och väntade, och väntade. Följande dag fick jag ett meddelande av K att han var i Barcelona (denhär tiden skulle han ha varit hemma enligt ursrungliga planerna). På kvällen fick jag nästa meddelande, nu var han i London.....mitt svar blev "Okej........är det nån del av Europa du ännu tänker besöka, eller kommer du snart hem?".

Sent på kvällen kom han hem...då hade han flygit i 25 timmar.

I övermorgon ska han flyga till Baltimore.....det tar med god tur bara 16 timmar......

Och så undrar jag varför jag har så svårt att få honom övertalad till en semester resa LÅNGT BORT!?!

Rs ring

2009-02-04T20:47:00.005+02:00

R går i sjätte klass. Snart splittras hans klass, och endel av klasskamraterna börjar högstadiet i stora fina skolan i stan, och endel av klasskamraterna har valt att fortsätta till stora mysiga skolan i förorten. I början av året skaffade sej klassen klassringar, med ingraverade löften om en träff om precis tio år. R var jättestolt över ringen. Och jo, den var jättesnygg.

Han hade den i en vecka. Sen blev det lördag och dags för träningar. Hemma bad jag honom lämna alla smycken hemma (han är en pojke, han har två nominations armband och en klassring...jättetrendigt här hos oss på ön). Talar till döva öron. Han är tretton, han vet ju bättre än sin gamyl till morsa. Jepjep.

Efter träningarna tar deras pappa dem till simhallen.

När de kommer hem tar det ca 20 minuter och R GALLSKRIKER att hans ring är försvunnen!?!

WHAT THE FUCK!?! Du tog inte ringen bort före jefuträningarna......tog du inte heller bort den före simningen!?!?? FATTAR DU INTE ATT MAN TAR ALLA SMYCKEN BORT FÖRE SIMNINGEN FÖR DE TRILLAR ANNARS AV I VATTNET??????????????
Blänger argt och beskyllande på både son och far. Båda ser lika ledsna och skyldiga ut.

Ringer simhallen. Dom ber oss komma dit nästa vecka och gå igenom hittegodslådan. Det gör vi tre gånger följande veckan. Ingen lycka. När jag tillslut funderar på att beställa en ny klassring till olyckliga tonårsmonstret, har vi just varit för fjärde och sista gången till simhallens låda. Sitter i jenkkifudisträningarnas omklädningsrum när Kaarlos pappa kommer in. Han kommer rakt till oss och undrar om Robin kanske tappat en ring? VA!?!

Jo...i förra veckans träningar i bubblan, som förövrigt är en mycket mörk plats på 1000 kvadratmeter, hade han sett något på marken vid ett mål som han trott att var en upp och ned vänd kapsyl, en ölkork. När deras hund en stund senare trampat på "ölkorken" hade den stigit upp på sned och Kaarlos pappa såg att det var en sandig ring. Den var så smutsig så han tog den hem och tvättade den, och först hemma såg han att det stod "R" i den. Nu undrade han, var den kanske vår?

Att Rs ring hittades i sanden, i mörkret, i ett mål som vi inte ens använder, i en 1000 kvadratmeters bubbla, av en mänska som kände honom, var en sån en-på-miljonen händelse, att det var helt otroligt......och han lär inte ska glömma att ta den av sej före träningarna i fortsättningen.......

Man köper ett hus men inte sina grannar

2009-01-30T21:13:00.009+02:00

Vi har världens härligaste grannar. När man köper en bostad i ett parhus, finns det alltid en promilles risk att grannarna inte är vad man önskat sej.
Jag blev kär i detta hus, och utan att bekanta oss med grannarna desto mera, köpte vi huset.
Och vi har haft världens bästa tur i fråga om grannar!
Dom vi är vägg-grannar med, är ett underbart tolerant medelålders par som seglar mycket, och därmed är borta nästan hela sommaren. Vi hör aldrig ngt från dem, de hör SÄKERT massor från oss, men de är helt ljuvligt toleranta och klagar aldrig. När R köpte sin elgitarr bad jag dem meddela oss genast ifall ljudnivån blir för hög (speciellt på eftermiddagarna då vi vuxna inte är hemma...), men till detta svarade grannarna med att det stör inte, de vill bara ha en autograf sen när R blir känd musiker :o) Oj vad jag tycker om dem!

Andra tomtgrannen med oss är våra hjärtevänner, familjen K med sina barn.
Vi blev bekanta genast när vi flyttade hit, men vi blev vänner den första julen.
K var julgubbe hos oss, och Veijo, familjen Ks pappa, hade sett när han huserade i vårt förråd innan julen då han grävde fram julgubbskläderna.
På julafton, när julgubben redan besökt oss och vi satt och myste med glögg och pepparkakor, ringde det plötsligt på dörren. Klockan var redan över 10 på kvällen, och deras beställda julgubbe, som skulle komma mellan 7 och 8, hade inte dykt upp...kunde K låna julgubbskläderna till dem? Bättre än så....K ville vara julgubbe hos dem. (Han ÄLSKAR att vara julgubbe!)

Sagt och gjort....grannarna fick en härligt julgubbe som kände ungarna ( och kom ihåg att påminna dem om att vara snälla med sina grannar....), grannen =K fick lysa i sin favoritroll, och vi blev vänner för livet med våra nya grannar!

Numera har vi två nya jultraditioner, julgubben tassar över från vårt hus till grannarnas, och sen sent på kvällen, på julaftons natten, sitter vi tillsammans allihop och myser med glögg och pepparkakor.

Deras son Paki är 9 år, ett år yngre än O, och han är en av våra pojkars bästa vänner. Vad som helst i livet dessa tre pojkar gör, så är de andra med på ett hörn. De lever hela sommaren i ett tält på vår bakgård, de spelar elgitarr i vårt vardagsrum, de ordnar hemliga läger ute på skärena runt vår ö på sommaren. De är som de tre musketörerna, och jag hoppas att det alltid kommer att vara så. Paki är som en bror till R och O.
Jag älskar den ungen för han är så härligt ärlig, och han är den bästa buffert som finns för att R och O inte ska bråka med varann. Denhär lilla diplomaten ser alltid till att det är någotslags fred i brödraskapet!

Lillasyster Kia är ett kapittel för sej...hon är SÅ söt! När vi flyttade hit hade hon just börjat gå.....hon tassade omkring i tjock vinterdräkt och såg ut som en vankande pingvin med armarna lätt baksträckta när hon med hård fart lutade framåt.
Sedermera har hon bla underhållit mej med att sitta och plinkka på pianot och sjunga "Kaikki on heikun keikun...." hundra gånger,minst, medan jag tvättade fönstren. :o))
Aldrig har fönstertvätt varit så roligt som då!!

På vårt fönsterbräde finns en av mina finaste bilder...en förstoring som Pakis mamma Sari gav mej första året vi bodde här...

Pojkarna står där på rad, målade till indianer med fjäderskrudar på huvudet...vår första sommar här i byn. Ett foto som jag älskar och som alltid kommer att påminna om mina barns underbara indiansomrar här på vår ö.

Man kan inte köpa sina grannar,men vi vet att vi är lyckligt lottade, grannar som vi har, de kan inte köpas.....

...tråkigt.....

2009-01-26T17:35:00.008+02:00

Måndag. Simskola på jobbet, det var roligt.
Sen till köpcentrumet för att köpa ett vattenjoggingbälte. Åkte hem via Mikus butik för en kopp kaffe och lite skvaller.

Kom hem och tog en kort tupplur (morgontursdagar är detta ett måste....annars somnar jag sju på kvällen!)

Nu sitter jag här och har det tråkigt....Kim är i Sydafrika, Oskar i pulkkabacken och Robin har låst in sej i sitt rum och spelar gitarr så det dånar i hela övre våningen.

Tror att jag ska värma bastun och ta mej en lång, lugn bastukväll med ansiktsmasker och hårinpackningar tillsammans med katten och Radio Rock. Jo det gör jag nog.
Det har blivit mycket bastubadande senaste dagarna....men det är så skönt såhär i vintermörkret :)

Edit:
Lillebror överraskade oss mitt i vår tysta, sköna bastustund. Han kom stelfrusen och genomvåt hem från pulkkabacken och rusade rakt in till oss i bastun....ja han klädde faktiskt av sej sina snöiga ytterkläder först i badrummet...
Vad roligt! Lillebror är en bastupojke och så himmelens pratig av sej, så honom har man gärna som sällskap. Fast Carlo tyckte det blev lite för mycket när lillebror började sjunga Guns'nroses version av Knockin' on heavens door......Carlo tyckte nog att det lite väl mycket lät som om nån drog en katt i svansen, så han tassade tyst iväg och lät mej stanna och njuta av O's lilla bastukonsert.....
Så nu sitter vi nyskrubbade och basturosiga ( och med öronen lätt i lås..) och njuter av en trevlig kväll....för det blev det...trots att jag först tyckte det var så tråkigt!

Muskelsmärta

2009-01-25T18:46:00.005+02:00

Igår var jag dummyholder på träningarna...mao höll jag i en stor dummy (träningsdyna) som pojkarna skulle tackla. Att ha stora 15 och 16-åringar tackla mej för fullt känns idag i överarmarna...jag kan knappt lyfta mina armar!?

På morgonen åkte vi med Miku till simhallen och körde ett en timmes pass vattenjoggning. Har aldrig gjort det innan och Miku ville lära mej hur man gör. Urkul! Timmen kändes ingenstans, tills jag steg upp ur bassängen och nästan inte kunde gå själv. Var helt darrig i kroppen, hela kroppen, efteråt. Jätte effektivt!! Imorgon går jag och köper ett eget springbälte till mej för dethär ska jag fortsätta med!

Nu känner jag mej sjuk i alla muskler i kroppen, men urhurtig. Ska snart gå i bastun med katten och hoppas att musklerna mjukas upp lite....

Total tystnad

2009-01-24T19:40:00.003+02:00

K har precis åkt till Sydafrika. Ungarna är ute och härjar i snön med sina kompisar. Katten och Hunden sover i varsin soffa.

Det är så TYST.......

Smyger omkring och tänder ljus i hela huset och njuter av tystnaden.....men i ryggmärgen tycker jag ändå mer om tystnaden som uppstår då det FINNS folk i huset....den tystnaden som man upplever när man vet att nån ligger och läser i sitt rum, nån bastar eller sitter tyst och pysslar med sitt modellflygplan.....den tystnaden gillar jag nog ändå mest.

Sitter här och varvar ner

2009-01-22T23:23:00.002+02:00

Var i kväll och hälsade på i Rs nya skola...hans blivande högstadie.
Kändes bra, både för honom och för mej. Nu får vi gå med den känslan och se vad som händer sen. Jag vill inte pusha mitt barn till nån skola bara för att det är fint att gå där, utan jag vill att han själv väljer sin skola, så att han hoppeligen är motiverad och gillar att gå där.....det är så det ska gå tycker jag....
(Ja och hans alternativ var alltså två, den fina skolan i centrum dit hans skolbästis går, eller skolan i förorten var hans vardagsbästis samt lagkompisar går/redan är.....han valde förortsskolan..) Jag är nöjd så länge han är nöjd....och att nästan hälften av barnen i hans blivande klass är min fd elever gör ju inte saken sämre...jag känner ju redan en hel del av hans blivande klasskompisars föräldrar, mao är föräldranätet redan ganska tätt....Stackars R....detdär hade han nog inte förstått ännu ;o)))

Imoron har vi jobbets lillajulsfest...förra årets sista eller nuvarande årets första, det diskuteras varje år, men det sker ändå alltid i Januari!
K flyger på keikka till Kemi, flyger sen hem på lördag morgon för att på kvällen flyga till Sydafrika. Inga foton på min blogg på länge mao....sorry!

Kram P

Det gick bra

2009-01-22T08:12:00.002+02:00

Jefu-dagen i det finska högstadiet i östra förorten gick jättefint, och hoppeligen har vi några nya spelare som dyker upp på lördagens övningar!

Ikväll ska jag iväg och bekanta mej med Rs nya skola. I höst börjar han i högstadiet, och nu är det dags att åka dit och se sej lite omkring. Spännande!
Det har blivit många högstadiebesök för mej denna vecka :o))

Ha en bra dag alla!

Godmorgon!

2009-01-19T08:53:00.002+02:00

Sitter här med mitt morgonkaffe och vaknar sakta upp till en ny dag. Har just skickat iväg pojkarna till skolan och fyllt diskmaskinen. Ute har det snöat i natt och det är ljust och jättevackert.

Idag ska jag iväg på min första skoldemonstration i amerikansk fotboll. Tränarna och jag ska iväg till ett finskt högstadie och prata om jenkkifudis samt dra några jumppatimmar. Spännande och jätteroligt!

Veckan börjar bra!

Mycket på gång

2009-01-17T17:04:00.004+02:00

Har inte hunnit hit så mycket som jag skulle vilja. Ber om ursäkt för det...

När jag startade denna blogg, fanns det många bloggar jag följde aktivt. Bloggar som inspirerade mej och som jag tog intryck av och som gjorde att jag ville och vågade starta en egen blogg. Många, alldeles för många, av dessa bloggar finns inte mer, och orsaken till att de har lagts ner har alltid varit den samma. Bloggerskan har kännt en press på sej att prestera inlägg, och denna press har tillslut blivit så stor att det varit lättare att lägga ner bloggen helt istället för att gå med konstant dåligt samvete för att man inte uppdaterar sin blogg.

Så ska det inte gå för mej. Det har jag beslutat.

Bloggen finns till för att jag älskar att skriva. Jag har alltid skrivit dagbok, och detta känns som min vuxendagbok. Att det finns människor som tittar in och vill läsa vad jag skrivit, det är ett underbart bonus!
Men som med allt i livet, ibland har man mera tid och mera lust och inspiration, ibland har man mindre av alla dessa.

Lust och inspiration fattas mej inte för tillfället, men nog tid.
Jobbar nu som hjärna, sekreterare och lagledare i pojkarnas jenkkifudislag, och det har slukat överraskande mycket av min fritid.....mao all min tid... ;o))
Jag älskar det och får massor av energi av det, men tyvärr är det något för något-lagen som gäller här. Tills vi har fått våra skoldemonstrationer och allt pappersjobb som medföljer gjorda, är jag en långsam bloggerska....sorry för det!

Ville bara att alla skulle veta att jag inte gett upp även om det går lite långsamt här nu....jag kommer att fortsätta...helt säkert!!

Kram P